Göteborgsposten – 26 juli 1866, sida 2

Från Utlandet. Det råder för ögonblicket någon förbistring i Europa genom de många olika tendenssögner om fred, sullestånd, krig m. m. som den mot alla intressen lika tjenstvilliga telegraten sprider kring verlden. I dag eller i morgon går emellertid den inträdda vapenhvilan till ända, och vi kunna dertör ej behöfva många timmar, innan underrättelse skall erhållas, om de fredspreliminärer undertecknats, rörande hvilka öfverenskommelse måste träffas, innan en längre tids stillestånd inträder, hvarunder tredsförhandlingar skola ledas. Det är faktiskt, hvarför vi inskränka oss härtill, lemnande å sido tillsvidare alla de mänga varandra korsande ryktena i öfrigt. Vapenlvilan gäller endast för de häratdelningar, som stå närmast midtemot hvarandra, så att de olika antagonisterna bakom sina främre linier ha alldeles fria händer. Afven i Italien äro ientligheterna inställda, men på den vesttyska krigsteatern skall det icke förhålla sig så. Det är möjligt, att Österrike antagit vapenhvilan och kanske äfven antager eller antagit redspreliminärerna, emedan en stor del at dess på väg trån Olmitz till Wien stadda trup)er måst göra en ansenlig svängning ini Ungern, så att den ej kan i tid hinna fram till Wien, för att lemna nödig förstärkning åt dervarande arm till en bhfvande afgörande slagtning. Det kan ätvenledes anses troligt, att Österrike vill begagna sig af den tid, som nu kan yppa sig, tör att reformera sin armes beväpningssystem och gifva den gevär, som uppväga de preussiska tändnålsgevären — och att det jemväl derför antager tredspreliminärerna, beslutet att vid tillfälle utträda ur förhandlingarne och hämnas för Sadowa. reussen har äfven haft flera skäl att önska sig stilleståndet. Först derför att ett nytt slag au genast kunnat, om österrikarne gynnats af vapenlyckan, alldeles bryta ned Preussen och slunga ned den der rådande regimen; för det andra emedan preussiska regeringen, för att kunna sortsätta kriget, behöfver stöd af folket, hvartill nu ett gynnsamt tillfälle erbjuder sig. då de nya valen till deputerade-kammaren visat, att det mot regeringen vänliga partiet har fått ölvervigten i st. t den fordom så starkt öfvervägande oppositionen. Preussiska regeringen vill skynda att sätta folkbeslutets insegel på sina hittills följda tillgöranden och förskalfa sig ett förwoendevotum för sina framtida handlingar. Att detta votum ej skall uteblifva, kan man vänta deraf, att Preussen taver till devis på skölden den tyska nationalitetens enhetssträfvanden. Det är således ej underligt, att Bismarck med vanlig raskhet skyndat inkalla de preussiska kamrarne till d. 30 d:s, då man kan vara förvissad om, att få höra ett trontal, som skall töra herrskareord, likasom man kan vara säker på, att oppositionen skall vara alldeles förstummad, så att Bismarck snart skall kunna åter sluta kamrarne med solkrepresentationens mention honorable på fickan jemte aflatsbref tör kommande synder. Stödjande sig på preussiska folket, representeradt af dess kamrar, skall Bismarck sedan föra fram på scenen det tyska (nordtyska heter det nu) parlamentet, för att få dess samtycke till åtskilliga anordningar, som ingalunda kunna sägas stå i de mindre furstarnes intresse, såsom diplomatiens och militärbefälets öfverlåtelse till Preussen m. m., hvarigenom