emedan byggnaden var belägen utom gränsen för stadens område, icke kunde kommenleras till deltagande i släckningsarbetet, alllenstund reglementet föreskrifver att kåren och redskapen ständigt skola stå färdiga för stadens behof, i händelse eld derstädes utbryter. Några af ordinarie brandkårens sprutor hade jemte en del at dess medlemmar dock lelegerats för att vara behjelplig den trivilliga brandkåren, åt hvars bamödanden släckningsurbetetet för öfrigt hemtöll. Deras förenade ansträngningar lyckades det äfven att dämpa elden, sedan dock nästan hela den öfra våningen, utgörande en frontespis, samt allt det ure blifvit törstördt. Husets belägenhet midt i en trädgård, omgifvet af betydliga planteingar samt höga träd, gjorde att ingen fara ör de närmast liggande byggnaderna, sockeryruket samt Hesperia tvåltabrik, var för hanlen. All lösegendom hade hunnit räddas. — Kejserliga senaten har d. 27 sistl. Juni till etterrättelse gillat och tastställt de at bolagsmännen i nya teaterhusaktiebolaget i Helsingfors antagne stadgar. un at Finlands mest lofvande unga låkare, med. kand. II. J. Mickvitz, har d. 15 d:s aflidit. Han hade med en allt uppoffrande energi egnat sig åt läkarevården vid fattignerberget i Helsingtors, men några dagar innan han offentligen skulle ventilera sin akademiska afhandling om Febris recurrens lades han, sjelf ett offer tör denna i herberget gångse seber, på dödsbädden. — Från Wiborg skrifves: Dagens sörnämsta nyhet är fröken Franziska Krauses försvinnande. Sedan två år bosatt här, har hon tillvunnit sig allmänt erkännande, ej blott för den smak och elegans hon utvecklat som modist, utan äfven för sitt taktfulla uppförande i öfrigt, som öppnat för henne mer än en at Wiborgs ingalunda lätt tillgängliga familjekretsar. IIon efterlemnar ett i hvarje afseende fläckfritt namn — och 30,000 mark skulder. Det är att förmoda, att hon ej på vådligt sätt omkommit, utan snart skall lyckliggöra en annan ort med sin goda smak och sitt financiela snille. — En olycklig händelse inträffade nyligen å Rasalaks egendom i Wiborgs socken, i det tre personer, två barn och en gumma, som kommit öfver med råttgitt ötverstrokna brödskitvor, hvilka varit utställda uti en sofvelbod, värdsfolket ovetande smakat på dessa och deraf ljutit döden.