Göteborgsposten – 26 juli 1866, sida 1

let som de möjligen förr tvislade på verkligen innes till. Ödet har varit hårdt emot dem, nen det finnes godtgörelse tillochmed i detta if. De säga till sig sjelfva: — Hvem at oss vet när turen kommer till oss? — Lyckan är ott faktum; den kan dock nås at somliga. För ott eller annat ungt fåpar äro väl ålderdom, sorger och pröfningar bestämda; men det närvarande är åtminstone gyllene; ungdomens. oskyldiga glädje och triumfer äro deras. Jag kunde icke underlåta att göra dessa betraktelser, då vi förliden dag besökte den unge Lulworth och hans hustru och från hemmets tunga tryckande atmoster kommo in i Lulworth-Farms gyllene ro. De körde oss ölver till Olifke Court — åter en oas, så syntes det mig, i lifvets öken. Cliske Court är en täck, liflig bostad i italiensk stil och står på en höjd midt i ett oerhördt öfverflöd at geranier och blomstersangar. — Ilan är tjugosex år och den vackraste karl i trakten, sade Frank. — Åh nej, Frank, du skämtar visst, sade Cecilia, och så stirrade bon med ögonen och rodnade på sitt underliga sätt. Hon brukade ännu emellanåt, då hon ej var uppmärksam på sig sjelf, stirra såsom hon brukade göra innan hon blef gift. Cecilia hade dessutom behållit så mycket