Göteborgsposten – 26 juli 1866, sida 1

A Q—— —— — iga att vara fri, att vara italienare, men den är glad öfver att bli befriad från kroaterna,: som misshandlade folket när de icke kunde stjäla från det. Staden styres af en borgmästare och kommunalfullmäktige, hvilka förlänat sig sjelf en exekutiv makt och beväpnat ett visst antal borgare. Ingen enda våldshandling har blifvit begången; man har endast anhållit några individer som bibehöllo förbindelse med fienden. Jag vill noggrannt skildra ställningen: Österrike har i detta ögonblick endast 80,000 man i Italien, neml. 20,000 i Verona, 15,000 i Mantua, 14,000 i Venedig samt 5,000 i Legnago och Peschiera, och den öfriga delen håller på att koncentrera sig bakom Tagliamento. Fästningarne äro provianterade för 6 månader. Alla broar och vägar äro förstörda. Alla förskansade ställen äro undermineradeDe upplysningar, som erhållits från Venedig, utvisa, att fienden icke vill hålla på att försvara denna stad, i händelse han skulle se sin enda reträttlinie deritrån öfver Mestre och Treviso hotad. Armdcens helsotillstånd är förträffligt i trots af den tropiska värmen; dess anda är ännu bättre. Ett postskriptum meddelar såsom de senaste underrättelserna: — Österrikarnes återtåg fortfar, men utföres långsamt. Fyra provinser. Rovigo, Padua, Vicenza och Treviso, äro tro. Tredje och sjunde armekårerna, till sammans 70,000, och de 30,000 man, som voro dirigerade till Tyrolen, återvände till Wien. Garnisonerna i fästningarne äro minskade uli töljande styrka: I Verona 20,000 man, i Mantua 5,000, i Legnago 1,200, i Peschiera 2,300 och i Venedig 10,000 man. De förråd. som upphopats i Verona, ha blifvit försälda i offentlig auktion till låga priser. Venedig: befolkning har fått order att proviantera sig för 4 mänader.