Göteborgsposten – 24 juli 1866, sida 2

rnackelsen at enhetsinstumkten inom Itallenska olket, men då den en gång vaknat, blef det nart omöjligt för de första ledarne, att hålla lenna instinkt inom de gränser, som de gerna kulle velat föreskrifva densamma. Tyskarne casta sig visserligen icke in i konklusioner ned samma ifver och brådska som deras granvar i Söder, men det är möjligt, att Bismarck can ha uppväckt en anda, som det ej skall stå i hans makt att åter tvinga ned!. Times är optimistisk och står i detta all på samma punkt med flera af våra samida; men för vår del kunna vi ej dela dessa förhoppningar på en allvarlig frihetsrörelse i Iyskland efter krigets slut, Det är fastmer vår mening, att, om en rörelse möjligen skulle låta sig förmärkas, densamma snart skall ned: tvingas af den preussiska reaktionen, om ej vapenlyckan vänder sig emot preussarne och något minskar det absolutistiska styrelsesättets pråstige. Från Rom berättas, att österrikiske gesandten derstädes, hr v. Hibner, fått i upp: drag att meddela påfven underrättelsen om Venetiens afträdelse till Frankrike. Denna underrättelse gjorde på den hel. fadren ett så djupt intryck, att han gaf det upprörda svaret: ÅGudskelof, då skall ju allt snart vara färdigt! Han lutade sig härefter tillbaka i länstolen och betäckte ansigtet med händerna; som om han ville gråta. I England har ett stort antal damer ur den förnäma och rika verlden ställt sig i spetsen för storartade insamlingar för österrikiska sårade, samt stupades enkor och barn: I Berlin insamlas för de sårade massor at penningar och artiklar in natura, man beräknar till ett värde af 70,000 rdr rmt om dagen. Drottning Augusta och kronprinsessan stå i spetsen härför. Underrättelserna från Wien gifva vid handen, att inom de högre eller högsta kretsarne derstädes en viss obeslutsamhet och hufvudlöshet varit under förra veckan rådande. Times wienerkorresp. berättar under d. 14 d:s, att -sastän österrikiske kejsaren har ett kabinett, kan man likväl icke med sannfärdighet säga, att österrikiska kejsardömet har en verklig regering. Det råder ej längre enhet i de ministeriela departementernas planer och rörelserna inom statsmaskinen äro derför myc svaga och oregelbundna. H. M:ts ministrar veta hvarken in eller ut... Kejsarinnan återvände i går till Ofen med erkehertig Rudolf och erkehertiginna Gisela, och vi ha ersarit genom telegrafen, att II. M:t och hennes barn blefvo hjertligt emottagna af innevånarne. Kejsaren följde kejsarinnan till bangården i Wien, och skilsmessan måtte ha varit mycket smärtsam, emedan kejsarinnan gret bittert och barnen snyftade högt. Då nu familjen är i någorlunda säkerhet, skall kejsaren antagligen begifva sig till armen, som koncentreras på Marchfältet i närheten af Aspern ... Grefve Mensdorfts berättelse om Nordarmåens tillstånd var mindre ogynnsam, än man påstått, och eder speciela korresp. har från Olmätz låtit mig veta, att trupperna i förunderligt god hållning betraktade de förluster de lidit. Den österrikiska armåen skall snart räkna 300,000 stridbara män, och med denna styrka tro de kejserliga befälhafvarne sig kunna bjuda spetsen mot preussarne. Korresp. fortsätter: Under de senaste dagarne hafva flera smärre träflningar egt rum mellan prenssarnes förtrupper och den lätta österrikiska kavalleriatdelningen under generalmajor v. Edelsheim, hvilken tyckes hafva betäckt den 10:de österrikiska armökårens återtåg hit till Wien. D. 12 d:s togo Edelsheims husarer 400 preussiska husarer till fånga på vägen från Iglau till Brunn. D. 11 d:s tog löjtn. grefve Herberstein vid 12:te husarregementet den preussiska fältposten, posttjenstemännen ooh korrespondenten till Kreuzncitung. Läkaretidningen för i dag underrättar om, att af de 12, 000 sårade, som införts till Wien, äro ej 5 pret så svårt sårade, att fara är tör deras lif. En militärkorresp. till londonertidn. Herald skildrar d. 13 d:s skansarne vid Floridsdorf sålunda: Då jag för fyra veckor sedan besökte dessa befästningar, förvånades jag öfver de svaga framsteg de gjort. Nu är det annorlunda. Gatorna och fälten och de stora byggnaderna i trakten, allt hvimlar af militär. Jordverken och tegelstensbeklädnaderna å hörnen äro ganska bra i ordning. Militärvägarne äro genombrutna och i zigzaglinier inflätade i försvarslinien, under det väldiga kanoner rikta sina hotande gap mot alla vigtigare tillträdespunkter. Hela dagarne igenom tåga trupper in från olika håll, segrare från Custozza och besegrade från Sadowa. De intågande trupperna, som i allmänhet utgöras af duktiga unga män, se temligen friska ut, men de hopar, som följa efter hvarje afdelning, se erbarmliga ut, flyktande innevånare från trakten, det fasansfulla krigets oskyldiga offer. Man kan se dem hela dagar i ända uti långa tåg med sitt bohag på ryggen och med alla slags fordon draga genom öppnintm Po tnIinmARnRA i.