Det var kejsar Frans Josefs plan och kejsar Napoleons vilja, att Österrike skulle utgå ur den närvarande kampen med oförminskad glans som europeisk makt, och vi tro, att den österrikiska monarkiens utplånande oller förnedrande icke ingår i Preussens eller Italiens önskningar. Vi tro, att om kejsaren ville i detta ögonblick ingå fred, skulle han kunna rädda hvarje tum at sitt område, med undantag af de besittningar söder om Alperna, som han redan asfträdt; men om han skall drifvas ut ur tyska förbundets råmärken, om han skall afstå från all myndighet i Tyskland, om han skall göra Pest till hufvudstad i st. s. Wien, då kan man ej vänta, att hans itta millioner tyskar skola längre qvarstanna under hans spira. Att dessa åtta millioner tyskar, som hittills utgjorde den suveräna staton, monarkiens salt, skola underkasta sig att absorberas af magyariska och slavoniska elementer och gå in på att nedsänkas till ställningen af en underkastad race, det anse vi omöjligt. Skola de icke upprepa: huru mycket bättre skulle det icke vara för oss, att förena oss med preussarne och våra andra teutoniska bröder?