Göteborgsposten – 23 juli 1866, sida 1

Å J Ååtran. OOLLCOO1 —— dade rutorna äro efter en skala af 1 dec.tum på 100 fot utlagda olika formerade och kolo rerade pappersfigurer, hvilka föreställa de band, ortsulor och bottnar som förekomma i grutvan. Detta arbete, som med matematisk noggrannhet är utfördt, liknar närmast en mång grenig korall, men utförd med menniskohänder. Det uppgifves, och jag finner deri intet osannolikt, atv detta arbetes utförande upptagit en persons tid i mer än tre månader. Då jag sålunda bringat Åtvidabergs-verket på tal, kan jag ej neka mig nöjet berätta en kuriositet, som jag tror är förtjent af att blitva mera bekant. I flera år, om jag ej missminner mig fyra, såldes all den finare kopparn från Åtvidaberg, till ett värde at omkring 400,000 rdr årligen, till ett fabriksbolag i Belgien. Denna koppar legerades sedan med 25 å 40 proc. zink och förvandlades alltså till messing. Ilvartill användes den? Jo, uteslutande till tråd af olika dimensioner. Och hvartill användes denna tråd? Jo, uteslutande till ett fabrikat som konsumeras i ofantlig mängd, och som efter kort tid i ordets hela bemärkelse spårlöst försvinner, nemligen till — knappnålar. Anledningen hvarföre denna debouche för Atvidabergskopparn upphörde, lärer varit den betydliga prisstegringen som inträffade, hvarigenom det belgiska bolaget fann sig nödsakadt att taga sitt kopparbehof från annat håll. På samma galleri, men något längre bort, äro tvenne jernvägsskenor, fästade på ett plan, uppställda af Persbergs grutveaktiebolag, till beskådning, De ha ådragit sig mycken uppmärksamhet och gifvit nytt lif åt vissa to sterländska funderingar och anspråk, hvilka, såsom otta är fallet, slå an, men stå i strid med statsekonomiens första begrepp. Enligt de anteckningar, som äro vidfästade dessa begge jernvägsskenor, är den ena af engelskt Jern, använd å Yngs-Daglöse-jernväg omkring 12 år, och öfver den (skenan) har fraktats c:a 5 millioner centner. Den andra skenan är tillverkad vid Finspong, begagnad vid Kroppajernvägen äfven i 12 år och öfver denna skena har fraktats c:a 6,300,000 ctr gods. Begge äro numera genom slitning utnötta, men Finspongsskenan är ännu hel, den engelska är på längden söndersprucken, trasig och odug lig. Se här ett slående bevis på de sven ska jernvägsskenornas absoluta företräde tör de engelska, utropar man, och tillägger vred gad: hvarföre, med detta exempel för ögo nen, äflas man att till de svenska stamoch bibanorna ändå alltjemt begagna engelska skenor? Det är ju rent af oförlåtligt? Men vänta litet, innan man afkunnar domen. Först och främst uppgifves icke om dessa begge skenors vigt och dimensioner i öfrigt från bör jan varit lika, icke heller om de på banorna haft samma läge. Icke heller den hastighet hvarmed tågen fortskalfats, hvilken betydligt inverkar på skenornas slitning. Ännu mindre uppgifves inköpspriset på dem — med få ord sagdt, de uppgifter som lemnats innefatta alldeles icke någon vägledning för ett säkert omdöme, och deraf följer, att då patriotismen genast var till hands att till förmån för den imhemska industrien utdöma de engelska skenorna, så begick man sannolikt ett stort misstag. På en genom sin belägenhet mycket obemärkt del, man kan nästan säga i en afkrok, uppe på galleriet är en serie al apparater sa stade på en vägg, hvilka likvisst äro förtjenta af den största uppmärksamhet, emedan de åskådliggöra en fullkomligt ny och lika enkel som sinnrik iddå, hvars praktiska värde af hvar och en beskådare genast fattas. Det är nem ligen apparaterna till grefve Alexis Sparres i Paris uppfunna Sonnerie Teleyrafique. Beskrifningen på denna uppfinning är förut i tid ningarne meddelad. Jag vill derföre endast nämna, att denna telegrafering, användbar on: skeppsbord och inomhus, åstadkommes medelst lufttryck, som från en liten guttaperkaboll, fästad vid en fin slang at samma ämne, fort skaffas huru långt som heldst; då botten sammanpressas med handen verkar lufttrycket entre eR EEE T———X--—----————EEERREEEERREEEEL till hälften reste sje upp i sSinoeen och stirrad,