Göteborgsposten – 23 juli 1866, sida 1

ejäg3Zui 9öur;i em2r — upp och öppnade dörren. Der stod Aslag, blek en oc h d: arrande, med armen V irad omkri gammal gumma som han nästan drog efter Hon kände igen den gamla qvinnan; det var henne lag kallat för sin mor. IIon var blodig i ansigtet, kläderna voro smutsiga och hon stönade och jemrade sig. Lif såg förskräckt på sin man — Jag fann henne här straxt invid huset, sade han med en mörk mine; hon låg nästan svimmad under ett klippstyck , och hela tattarföljet stod omkring henne; men gör nu i ordning derinne i rummet så fort du kan. Han satte försigtigt ned modren på bänken. Hon hade ett stort hål straxt vid tinningen och benen voro krossade. Lif tvättade henne ren och derefter blef hon lagd på sängen. Hon låg med tillslutna ögon och jemrade sig oaf, brutet. Lif gick åter in till barnet och bad Aslag säga till, ifall det var något hon önskade. Han satte sig emellertid på sängkanten och sag på sin mor med tärar i ögonen. Hon låg i feberfantasier, och man hörde henne vexelvis skratta och jemra sig. Plötsligt öppnade hon ögonen och lät dem fara rundtomkring i stugan. Aslag ! Är Aslag här? frågade hon oroligt. Han fattade hennes hand. — Är det du Aslag? sade hon, i det hon