Göteborgsposten – 23 juli 1866, sida 1

D Je äl I p4 2 — — h —pRake cet —— sof overksam så länge? Aptiten växte under måltiden — se hvad byggnadsifvern ökades, huru åtrån efter bibanor växte alltjemnt — ni ser det af dessa upplysande kartor — och nu bar ni ju bortåt hundra mil jernvägar? Och var viss derom, det skall ej stanna dervid, ty det är med behofvet af jernvägarne nu som med behofvet af landsvägar förr, de utgöra ett vigtigt kulturmedel och kulturen fortskaffas på dem. Ja, men så ha vi ock upplånt så rysligt med pengar, att snart vill ingen vidare låna till oss —, yttrade jag modstulen. — Inte det! Tror ni då att Sverige skulle ha bättre kredit, om det nu ej egde en fots lång jernväg? Tvärtom, ingen kapitalist skulle derföre vilja låna er pengar under närvarande förhållanden; men han skall reflektera till att I egen jernbanor, på hvilka edra rika produkter kunna bringas i verldsmarknaden: de otillgängliga skatterna, huru stora de än äro, ha tör honom intet värde. Framtörallt glöm inte att det folk aldrig får kredit, som icke hyser förtroende till sin egen kratt. om mitt ord tillade han, är af någon betydelse, så ville jag uttala min ötverraskning i anledning af den materiel som styrelsen för statens jernvägstrafik utställt från dess verkstäder (vid Liljeholmen, i Malmö och i Göteborg). Jag beklagar att alla dessa med så stor omsorg och skicklighet arbetade effekter icke blifvit exponerade på ett ställe utan fördelat på flera; totalintrycket minskas derigenom, Den del af allmänheten som kan och vill reflektera skulle derigenom så mycket lättare öfvertygas om det ofantliga kapital som ligger i denna, om jag så får säga, osynliga materiel, den omtanka som fordras för att hålla den vid makt och att oafbrutet förbättra samt fullständiga den; se t. ex. denna utmärkt väl konstruerade apparat, som afser att beherrska ett af edra jernvägars svåraste naturhinder — de stora snömassorna. Allmänheten, som är van att se dessa enkla snöplogar som öfverallt på ländsvägarne förekomma, tror, att konstruktionen af sådana plogar för jernvägen är en ytterst lätt uppgitt. Den utställda modellen till jernvägs-snöbrytare jäfvar en sådan föreställning. Se denna modell till hjulrings-vårmugn; allmänheten har ingen aning om at huru stor vigt denna ugn är för trafiken. Jag förmodar att det är hos er, som i alla länder der staten fungerar som jernvägsbyggare, att den anslagsbevilJande myndigheten företrädesvis är njugg på medel till det som den ej direkt har för ögonen, töreträdesvis till materielen, hvars behöflighet i flera omgångar den ej inser. Utställningen af denna materiel, som dock endast är ett litet urval at det hela, borde vara i hög grad instruktif för allmänheten. Ni lofvade att förevisa mig ännu en kollektion som intresserade er, yttrade jag. Ja, den står nära här intill. Uan törde mig till Åtvidabergs kopparverks utställning. Jag lemnar er nu, för att, såsom jag redan gjort, ostörd betrakta och beundra den, sade han. — Märk väl, detta yttrande fälldes af en man som rest mycket och sett mycket. Det är bekant att baroniet Adelsnäs i Östergötland, en posession at flera millioner rdrs grundvärde, eger sin största guldgrufva i dess stora koppartillverkning, hvilken anses inbringa egaren, frih. Erik Seth Adelsvärd, i bruttoinkomst en million rdr årligen. Bruks driften skötes med största omsorg, efter vetenskapliga grunder, efter de bästa och nyaste metoder. Utställningen lemnar derpå det fullständigaste bevis. Denna liksom utställningen från Stora Kopparberget, är en trogen expose af den svenska koppartillverkningen i alla dess stadier. Från begge dessa kopparverk förekomma äfven modeller och kartor af sjelfva grufvorna. Men för att åskådliggöra Bergsbogrufvans sänkningar eller schakt, har man vid Åtvidaberg konstruerat en modell, till sin idG både ny och i hög grad sinnrik. Den består af ett stort antal öfver hvarandra lagda ramar på hvilka nät af ytterst fin messingstråd äro utspånda. På de sålunda bil—— -—F———————