Göteborgsposten – 23 juli 1866, sida 1

Kan du tvifla derpå sålänge du stannar qvar här? måste blott ut för att svalka mig en smula, och si kan jag på samma gång taga din spånad med mig och silja. Det var som om As slag fått nytt lif då han stod der med renseln på ryggen och stalven i ht — Tag dig till vara för tattarne och kom ej 1 sällskap med dem, sade Lif då han gick. — Det lofvar jag, svarade han hastigt och såg längtansfullt upp mot den grönklädda fj sidan. Snart hörde hon någon som sjöng så det gaf genljud högt uppe i fjällen, och Aslag gick der hög och smärt och sv: ängde med stafven; men Lif stod med Uappande hjerta och hopknäppta händer och såg efter honom. Det var redan på femte veckan efter Aslags afresa, och ännu var han ej återkommen. Lif blickade både sent och bittida ut genom fönsterrutan, men der kom ingen och hon hörde ej heller någon sång uppifrån Jillet. IIon kände dock nu ingen fruktan för hans skull, ty hon kände sig öfvertygad om att Gud nu ej skulle låta honom komma bort ifrån henne, så brinnande böner hade hon uppsindt för honom. Under det hon satt en afton och vaggade barnet hörde hon plötsligt larm ute i gången och ljudet af en jemrande stämma. Hon sprang