Göteborgsposten – 21 juli 1866, sida 1

bi. Lif hade också blott en gammal korsett och bar hvarken söljor eller spännen; men underkläderna hade hon tvättat hvita som snö. Hvad vigt låg det nu också på grannlåt, då hon fått den börda bortvältad, som så länge hvilat på hennes bröst. De talade icke många ord den dagen, men de tryckte ofta hvarandras händer. Lif satt länge vid vaggan och såg på barnet som låg der och sof; och så böjde hon sig ned öfver det och förblef länge liggande på detta sätt. Vi ha mycket att tänka på idag, sade hon slutligen till Aslag, och mycket som vi behöfva bedja om förlåtelse för. — Ja, det. ha vi, var hans enda svar. Frampå eftermiddagen kom han in med bibeln under armen. — Jag har lånat den af husbonden, sade han, vill du läsa litet för mig? Hon tog boken och satte sig. Lat det bli det stycke som du en gång läste om den förlorade sonen. Jag tycker att det passar bäst. Hon läste. Han lyssnade och liksom dender aftonen på Haugen grepo orden honom så starkt, att han måste dölja sitt ansigte. Men nu var det en större frid inom honom än den gången. — Det är ett vackert stycke, detta, sade