Göteborgsposten – 20 juli 1866, sida 1

HE 17) 1m:::::ni:: — —2 —2—äpQ ——ä—c— TAP —— uru kunde preussarne se att smyga sig in i hhlum, om icke österrikarne kunde se då de jorde det? Den enda förklaringen är att on tor öppning, såsvw det föreföll mig, blifvit emnad emellan centern och högra flygeln, och tt preussarne, framryckande i hålvägen eller I ördjupningen i marken, utan motstånd komno in i den brinnande byn, hvarest de sedernera snart erhöllo förstärkningar. Det påstås utt en officer sett dem på deras väg och veat rapportera detta till någon högre stabsoficer, men att han blifvit hindrad af en adjuant som ansett detta för en opassande påfluenhet. Någon dag skall väl emellertid förnållandet uppdagas genom att höra hvad de ifverlefvande krigarne ha att berätta, och historikern skall kunna afgöra huru preussarne kommo in i Chlum. Något skäl skall väl äfven kunna finnas hvartöre de ej blefvo utlrifna ur Chlum, sedan de en gång kommit dit, men jag fruktar att skälet ej blir mycket giltigt. För mig — och man bör härvid erinra sig att jag blott haft mina egna ögon till min hjelp och har hört litet eller intet af hvad som säges inom hären — synes det som om österrikiske soldaten hela dagen skulle ha stridt under fysiska missförhållanden. Preussarne voro lätt ekiperade. De fångar jag såg hade, blott sina kappor och lägermössor, ehuru jag genom kikaren såg några bataljoner med kaskar. De voro förträffligt beredda för ett fältslag. Öster rikarne stredo med sina långa och tunga rockar hvilka voro genomdränkta med regn. De hade på sig tunga renslar, kantiner, kokkärl, brödpåsar och alla slags hindrande saker. Ehuru den österrikiska soldaten ej fruktar att möta någon fiende och dör med ansigtet ännu vändt mot honom, så kan det dock icke förnekas att tändnålsgeväret gifvit honom den föreställningen, att den preussiske soldaten är vida bättre beväpnad och derföre är öfverlägsen i fält — med andra ord, hans morale har lidit under de sista striderna. Det säges, att der skall finnas 45,000 tändnålsgevär i de österrikiska arsenalerna, men preussarne förklara, att sjelfva tändnålsgeväret är intet utan ammunition, och att beredningssättet för det krut, som användes att tända patroren är en hemlighet, som blott de sjelfva känna; ty deras patroner hålla sig användbara huru lång tid som helst, medan vanliga exploderande ämnen förlora sin kraft under inverkan af tid och fuktighet. Detta må vara sannt eller icke, men säkert är, att detta gevärs eld är försärlig i sin snabbhet. Vid angreppet mot Chlum föllo alla de främsta officerarne och soldaterna då de passerade uppför backen. Man har berättat mig att ett kavalleriregemente som gjorde en choque på ett afstånd af 900 alnar blef så nedskjutet af kulregnet från dessa gevär, att mer än en tredjedel af hästar och folk at de sqvadroner, som befunno sig i fronten, voro nedskjutna innan de kunde utdela ett sabelhugg, att andra ledet, tumlande omkring hästarne och manskapet af första sqvadronerna, likaledes nåddes af den tillintetgörande elden, och att då regementet i oordning drog sig tillbaka till flanken var slätten öfver hvilken det avancerat betäckt af lik. General Gablenz anlände till Wien d. 10, och man tror att han skall etterträda fälttygmästare Benedek, men det är blott en pligt mot denne senare att säga det officerare och manskap ännu sasthänga vid honom med passionerad tillgifvenhet, och att de ännu tro på hans vi morgon. lCke ännu mina barn! Vänta tills i morgon! voro de ord han riktade till sina jublande trupper, då de på ef termiddagen d. 3 Juli ryckte framåt till hvad de trodde vara en gifven seger. Och de skola vänta ännu och hoppas och, om så behöfs, äfven dö, ehuru det sämsta bruk man EEE