Göteborgsposten – 20 juli 1866, sida 1

medan heta tårar strömmade ned öfver hans kinder. Lif såg nu att barnet var räddadt; men krafterna voro nu också uttömda, hon seg nade baklänges på den fuktiga ljungen och svimmade. Då hon åter kom till sig sjelf låg hon väl insvept med en dyna under hufvudet och barnet i sina armar. Mörkret hvilade ännu öfver allt, men der rådde en sådan stillhet, storhet och frid rundt omkring henne att hon kunde märka att hon hvilade med himmelen till tak I Då böjde sig någon öfver henne, såg henne ir i ögonen, strök håret försigtigt från pannan och hviskade i vänlig och suckande ton: — Är du törstig eller är det något anna som du önskar? Hon skakade blott på hufvudet. Derefter drog hon den ena armen under sig och försökte att resa sig upp på armbågen; men en hane omslöt henne försigtigt, lade ned henne igen och hon hörde ånyo samma stämma som hvi skade: — Nej, nu måste du hvila dig, det ka du behöfva; men du skall ej vara rädd — jas vakar, jag! Det var Aslags stämma; hon kände så vä igen den, och handen brände äfven så varmt Då tillslöt hon ögonen och blef liggande i e halfslummer, utan att veta om hon drömde el