Göteborgsposten – 18 juli 1866, sida 1

andetag. Åslag Braaten blef nu inburen i stugan och qvinnan klängde sig fast vid hans tröja. Gunnar gick efter och bad dem bära försigtigt; men då qvinnan hörde hans stämma. vände hon sig om pa trappan, knöt handen emot honom och skrek så att alla kunde höra det: — Jag skall minnas denna stunden, du! Du skall ej få sömn i dina ögon och ej ro hvarken dag eller natt, iinge Guro har ben att gå på; jag skall följa efter dig, mördare, hvart du ma gå och finna dig hvar du än ma dölja dig, och jag skall förbanna dig och önska ondt öfver dig i hvart andedrag, sålänge jag lefver! Ve öfver dig och hela din sligt! Folket såg på Gunnar och tyckte att detta var styggt; han vände sig också plötsligt om och gick hem. Efter den dagen skrattade Gunnar ej mer. Han blef häktad och dömd till 6 års fängelse. Det var något som kunde knäcka äfven den starkaste. Och huru skall det nu gå med gården och med din hustru samt det barn du nu till råga på olyckan vintar att hon skall föda? Hon klängde sig fast vid din hals och gret som om hjertat skulle brista då de satte dig upp i vagnen. Hvar är nu all din rikedom och herrlighet, och kan nu något af allt detta hjelpa dig?