Göteborgsposten – 18 juli 1866, sida 1

Article Image
combination eller att förekomma söljderna af notståndarens krigsknep. Och här har den ugnare åskådaren, seende hela spelet, okunnig om de antagna planerna och opartisk, hvad deträffar den ena eller andra taktiken, vissa fördelar och kan möjligen se med en klarare blick. En goneralbefälhafvares för en stor armå svårigheter äro sådane, att man föga kan drömma derom. För det första blir han nödvändigt hindrad i sina åtgärder genom order från hufvudstaden, ty krig är icke helt och hållet en svärdets affär, utan från början till slut uppblandadt med politik. För det andra äro tillgångar på alla möjliga förnödenheter af den yttersta vigt, så att en armå ej kan röra sig framåt, till höger eller venster alltestersom den behagar, utan alltid måste hindra fienden från att bemäktiga sig vägar och jernvägar bakom densamma, och derföre otta måste draga sig tillbaka, då den synes vara nära att segra. För det tredje är det en stor sannolikhet för att order skola bli misstörstådda eller blott till hältten lydda af besälhafvare för kårer eller detacherade befäl af alla slag. Genom en sådan ötverträdelse af pligten kunna ofta de finaste beräkningar kullslås. För det sjerde kan en armå vara svagare I naturligt mod, sämre född eller armorad än den, med hvilken den har att strida; eller också kan beskaflenheten at och ändamålet med fälttåget föranleda den att intaga en svagare position. Mångtaldiga andra svårigheter kunna äfven framställas af den som är hemmastadd med militäriska förhållanden, men jag tror att de nu nämnda äro de förnämsta med hvilka en general har att strida, ehuru man ej heller bör förglömma den stora svårigheten att erhålla bestämda underrättelser om fiendens ställning och förehafvanden. Om hvad som allmänt säges i lägret är sannt, hindrades Benedek först från att ställa sin armå i den position som var bäst lämpad för användandet af hans starkaste trupper — kavalleriet — genom både direkta och diplomatiska hämmskor på hans rörelser. Ur en rent militärisk synpunkt skulle ban ha ockuperat Sachsen så snart fientligheterna blefvo oundvikliga; men hans armå var icke färdig, och hvem kan förneka den uppgiften att man i Wien icke vågade börja kriget törskräckt öfver Englands, Rysslands och Frankrikes förklarmgar, att den makt som först började kriget skulle bli betraktad som en fiende till civilisationen? Detta var fälttygmästarens första svårighet, och för denna kan han icke bli ansedd ansvarig. Den tvingade honom dock sedermera att föra sina trupper framåt med större skyndsamhet än som öfverensstämde med möjligheten att hålla dem fullt färdiga att strida med en fiende som de kunde möta under deras marsch. Detta förhållande illustrerades på första dagen at affären vid Skalitz, då folket var för mycket uttröttadt för att möta preussarne med samma fördelar å sin sida som dessa egde. En krigsrätt skall troligen snart afgöra om Benedek varit väl betjenad af sina generaler, och på hvilken största skulden för nederlaget vid Sadowa ligger. För en åskådare synes fälttygmästarens afsigter tydliga nog, ehuru det är helt möjligt att man misstager sig. Hvilken var uppställningen af hans trupper? Stark på venstra flygeln, väntade han der den förnämsta attacken af prenssarne. Hans högra flygel var mer eller mindre skyddad af naturliga hinder och Josephstadt var —— 2.

18 juli 1866, sida 1

Thumbnail