Göteborgsposten – 16 juli 1866, sida 1

8netdåt 1101 WvattiS AVALLSArGdC, Smaningom nalkas den österrikiska venstra slygeln. Ranch hade nemligen 1 Nechanitz, en by ungefär sju mil nedanför Sadowa vid Bistritz, råkat på en brigad sachsiska trupper jemie något österrikiskt kavalleri, och dret dem emot Lipa, i det han följde en sådan riktning, att det såg ut som om han ville kringgå österrikarnes venstra flank. Men den österrikiske betälhafvaren syntes besluten att försvara sin position och stora massor af infanteri och kavalleri syntes på kullarnes spetsar. Preussiska intanteriet, som tagit byarne Sadowa och Dohalitz, blef nu sändt emot skogen, hvilken ofvantör dessa platser löper utetter vägen från Sadowa och Lipa; de marscherade framåt, men deras eld gjorde ingen verkan, då österrikarne voro betäckta bakom träden. Dessutom gaf ett helt batteri från andra sidan skogen mellan träden eld på preussarne och med förtärlig verkan. Men angriparne stredo fortfarande, nedbröto ändtligen hindren för inträdet i skogen och gjorde derefter sitt anfall. Striden gick från träd till träd, och österrikarne gjorde mänget angrepp, för at återvinna den törlorade positionen i skogen, men i denna strid föllo dess unga soldater likt käglor för de starka männen i åttonde divisionen; men så snart försvararne drogo sig något tillbaka och dess artilleri spelade mellan träden, ledo preussarne förfärligt, och ungefär haltvägs uppe i skogen blet striden stillastäende. Vid denna tid gaf österrikiska artilleriet en glänsande eld, och kl. 1 kunde hela preussiska slagtlinien icke mera vinna någon terräng och måste strida hårdt blott för att bibehålla den en gång vunna positionen. En gång såg det tillochmed ut som om de skulle tvingas att uppgifva den, då deras kanoner blefvo demonterade af den österrikiska elden och alldenstund man med tändnålsgevären icke hade fritt sigte i skogen under det att infanteristriden vägde alldeles lika. Då sände prins Friedrich Karl fram 5:te och 6:te divisionen. De aflade sina hjelmar och tornistrar och ryckte ned mot floden. Konungen befann sig i närheten af Bistritz, och trupperna jublade emot honom, då de drogo in i striden. De gingo öfver Sadowabron och försvunno i skogen. Snart tillkännagaf den starkare vordna gevärselden att striden börjat, men de österrikiska kanoniererna slungade salva på salva in blard preussarne, hvilka knappt lyckades framföra striden några hundra steg. De follo tillochmed tillbaka utan att kunna nå fienden. Icke blott granatskärfvor spridde död och förderf i deras leder, utan ätven grenar och splittror af träden, lösryckta af kulorna. flögo tätt omkring och förorsakade ännu rysligare sår. Åtven general Hervarth syntes hejdad på högra flygeln. Röken af hans artilleri, hvilken hittills alltjemt avancerat, stod en lång stund stilla. Franseckys folk kunde icke framskickas, för att angripa skogen vid Sadowa, ty de skulle ha utsatt sig för att bli beskjut na bakifrän af artilleriet på österrikiska liniens högra flygel framom Lipa. Hela artilleriet var engageradt, utom åtta batterier, och dessa måste hållas i reserv i händelse at ett nederlag ty en stund föreföll det som om elden i skogen vid Sadowa och skjutningen från preussiska artilleriet på sluttningen hade gått tillbaka mot Bistritz. Första armöen var i alla händelser hejdad i sin marsch, om också icke rent af tillbakaslagen. Nu började preussiska generalerna att ängsligt skåda mot venster, om ej kronprinsen derifrån skulle komma. Man såg några österrikiska kanoner skjuta mot preussarnes venstra flygel och man hoppades att de voro riktade mot den väntade armeens fortraf; men ännu kl. 3 fanns intet tecken till att preussiska kolonner ryckte fram emot Lipa. Generalerna fingo allvarsamma farhågor och drogo infanteriet ur striden; kavalleriet drogs äfven tillsammans så att det var färdigt både att förfölja österrikarne och att uppehålla dem ifall de skulle förfölja. General Voigt Retz begat sig sjelf för att se efter andra arm6een. Han vände snart tillbaka med den underrättelse, att kronprinsen formerade sitt angrepp mot Lipa och att kanonerna på österrikiska högern skjutit på hans trupper. Nu fattade första armöen åter mod. Sadowaskogen togs, och batterierna bakom densamma stormades af jägarne. Klockan halt tyra såg man kronprinsens kolonner röra sig ötver sluttningen mot Lipa, ty hans artilleri hade bragt de österrikiska kanonerna till tystnad och general Herwarth trängde åter fram mot österrikiska venstern. Inom en fjerdedels timma var kronprinsens infanteri engageradt vid Lipa, och en snabb gevärseld som hastigt skred ramät visade att österrikarne voro stadde i ullt återtåg, äfven artilleriet började galoppea uppför sluttningen, kommande i aktion vid varje tillfälle att sända sina granater mot len på återtåg stadde fienden. Prins FrieIrich Karl satte sig sjelf i spetsen för sitt rezemente och satte öfver Sadowabron samt uppör vägen åtföljd at allt sitt lätta kavalleri. Då österrikiska bataljonerna hunnit till