Göteborgsposten – 16 juli 1866, sida 1

Lipa och byn Streselita som ligger två mil söderut. Det preussiska artilleriet gjorde halt på spetsen af Lipakullen och sköto med stor hastighet granater, hvilka med förtärlig verkan kreverade öfver flyktingarnes hufvuden. Kavalleriet flög framåt, för att förfölja, men efter att ha ett kort stycke ledt detsamma, måste prinsen öfvervaka den allmänna manövern, ty det österrikiska artilleriet hade fattat posto på Streselitzhöjderna och öppnat en hältig eld mot de förlöljande preussarne. Nu började kavalleriet att i små detachementer rusa mot österrikarne, men ehuru dessa hastigt retirerade blefvo de likväl icke sprängda och slogo i många fall tillbaka kavalleriet, som ätven led mycket af österrikiska artilleriet, hvars granater ofta sprungo i deras sqvadroner och dödade många både män och hästar. De österrikiska kanonerna drefvos dock ned från höjderna af den starkare elden från det talrikare preussiska artilleriet, och nu förnyades förtöljelsen. Några af de retirerande österrikarne sökte fästningen Königgrätz, andra Pardubitz, och förföljande trupper utsändes åt båda håll. De sårade som lågo på marken skreko af fruktan då de sågo kavalleriet galoppera ned emot dem, men prins Friedrich Karl undvek dem och upphörde äfven en gång med förtöljandet för att kunna undvika ett sädesgärde, i hvilket flera sårade österrikare tagit sin tillflykt. En stor mängd fångar togos, ty förföljelsen fortsattes till Elben och först kl. 9 upphörde allt skjutande, ehuru hufvudstyrkan af armeen gjorde halt kl. half 7. Då prinsarne återvände öfvervakade de de åtgärder som vidtogos för de sårade. Dessa lågo i oberäknelig mängd på slagfältet; äfven döda lågo tätt öfverallt. IIvarje hydda i trakten som ej blifvit nedbränd är full af sårade. . Österrikare och preussare ligga sida vid sida, och die Krankenträger ha ännu arbete. I hospitalerna ser man Johanniterriddarne flitigt arbetande i sitt frivilliga kall. Sadowaslaget har varit en stor seger för preussarne. Trupperna stredo med det mest beslutsamma mod. De stodo hela timmar i en förfärlig eld, ty man antager att 1,500 kanoner voro i aktion, af hvilka 750 tillhörde preussarne. Den omedelbara orsaken till segern var kronprinsens angrepp på den österrikiska venstra flygeln, men äfven angreppet i tronten hade en stor inverkan på utgången, y hade man ej ihärdigt fortsatt med detta, kunde österrikarne ha tillbakakastat angreppet slanken. Det är de preussiska generalernas åsigt, itt den österrikiska reträtten utfördes mycket skickligt och att deras artilleri ledts på förräffligt sätt. Antalet af trupper som på preussiska silan voro engagerade beräknas till 250,000 nan. Osterrikarne antages ha varit nära lika nånga.