Göteborgsposten – 16 juli 1866, sida 1

wena på P. SUSdGdTHES 1108198 UjBtl eUIII tradgårdarne vid Benatek på deras venstra, blixtrade de och sände sina susande granater, hvilka bristande med starka knallar slungade sina spillror rasslande emellan kanoner, kanonierer, ammunitionsvagnar och hästar, ofta dödande en karl eller en häst, många gånger demonterande en kanon, men alltid upprifvande jorden och kastande den i ansigtet på folket. Gsterrikarne sköto emellertid icke blott på artilleriet utan kastade äfven sina granater upp emot Dub och en granat slog ned midt emellan en afdelning Ulaner, som stod i konungens närhet, gräfde ner sig djupt i jorden, kastade en pelare af dy tjugo fot högt upp i luften och dödade då den kreverade fyra leder af sqvadronen. Då kanonaden i fronten blef allvarsam, började främre delen at 7:de divisionen att bombardera byn Benatek på österrikarnes högra flygel. Österrikarne besvarade skott med skott och ingendera vann eller förlorade terräng. äfven i centra förblef slagtningen sig lik. Prenssarne förde batteri efter batteri i striden och gåfvo en förfärlig eld på österrikiska artilleriet, men detta återsände kulorna med ränta, ty de österrikiska artilleriotficerarne kände sin terräng, och flera hästar dödades eller sårades. Sjukbärare nedsändes till batterierna och kommo hvarje ögonblick tillbaka med sårade, hvilka, provisoriskt förbundna nere under fiendens eld, syntes för bodöfvade att känna svåra plågor. Småningom tycktes den preussiska kanonaden bli starkare, och de österrikiska batterierna emellan Dobelnitz och Dohalitz drogo sig högre upp emot berget. Men kanonerna vid Mekrowans stodo ännu fasta, och preussarne hade ännu icke öfverskridit Bistritz. Flera kanoner vändes nu emot Mekrowans och kl. 10 var äfven det der befintliga batteriet nödsakadt att draga sig något tillbaka. Under denna kanonad hade en del afinfanteriet dragit sig ned emot floden på ett ställe der de tillfölje af en sänkning i marken funno betäckning mot elden. Den 8:de divisionen framträdde venster om chausseen, hvarest den under skydd at en upphöjning i marken sormerade sina kolonner till ett angrepp på byn Sadowa, medan 3:dje och 4:de divisionerna till höger om vägen förberedde sig att storma Dohalitz och Mekrowans. Men litet förut, innan dess förberedelser voro fullbordade, råkade byn Benatek på österrikarnes högra flygel i brand, och 7:de divisonen gjorde ett anfall för att försäkra sig om densamma. Österrikarne läto dock icke fördrifva sig af lågorna, och här kom man för första gången under slagtningen till handgemäng. Det 27:de regementet började angreppet och stormade in i byns trädgårdar; de brinnande husen skiljde de stridande åt; de gåfvo salva efter salva emot hvarandra genom lågorna; men preussarne funno en väg att gå omkring husen, föllo fienden i ryggen och tvungo dem till återtåg med förlust af många fångar. Klockan var 10 då prins Friedrich Karl afsände general v. Stulpnagel för att ordna angreppet på Sadowa, Dohalitz och Mekrowans. Kolonnerna avancerade förutgångna af tiraljörer, och hunno till flodstranden utan stor förlust. Men derifrån måste de tillkämpa sig hvarje tum af vägen. Det österrikiska infanteriet behöll byn och bron öfver elfven i sin ego och sköt på dem då de nalkades. Preussarne kunde blott långsamt avancera på de trånga vägarne och alldenstund husen voro försvarade. Österrikarnes salvor sopade genom preussarnes leder och kastade folket till marken. Preussarne sköto mycket hastigare än motståndarne, men de kunde icke se tillräckligt för att sigta: husen, träden och röken af den fientliga elden dolde allt. Sålunda betäckta sköto de österrikiska jägarne blindt deråt, der de hörde fienden nalkas, och deras skott verkade på ett förtärligt sätt i preussarnes slutna leder. Men de senare förbättrade småningom sin position; tack vare deras mod och uthållighet trängde de sig om också långsamt igenom, ehuru de ledo förluster vid hvarje steg och på några ställen verkligen betäckte marken med fallna. Då vände preussiska artilleriet, för att hjelpa infanteriet, sin eld, utan att vidare bry sig om de fientliga batterierna, mot byn och anställde en förskräcklig förstöring bland husen derstädes. Mekrowans och Dohalitz råkade båda i brand, och granaterna föllo hastigt och med förfärlig verkan bland de brinnande byarnes försvarare. De österrikiska kanonerna arbetade äfvenledes mot det angripande infanteriet, men nu var detta redan betäckt af mellanliggande hus och trädgårdar. I och omkring byarne varade striden nära en timma. Derefter drog sig österrikiska infanteriet, fördrifvet genom ett angrepp af preussarne, något upp emot höjden, i samma linie med batterierna. Skogen ofvanför Sadowa blef tappert försvarad, och den skog som låg emellan Sadowa och Benatek, och hvilken var tull af skyttar, hämmade 7:de divisionens framSteg. Men general Fransecky, som kommen— — — — t W— — — — — —