Göteborgsposten – 13 juli 1866, sida 1

om du icke kommer — och då kan jag lika gerna bli hemma med detsamma. Han kastade sig förargad ned på en stol bredvid fönstret. — Nej, hemma skall du alldeles icke bli för min skull, utan då vill jag heldre gå med; men huru skall jag göra med mjölksaten, som nödvändigt skulle uppkokas i dag? — Da ma du komma, när du blir färdig, men jag mäste strax bege mig 1 väg. Du skall tro att det blir roligt, Lif. Två spelmän till dansen! Ilästarne skola dansa både framför blaa och röda vagnar, och så alla de vackra flickorna, Lif! Ja du kan tro att der blir roligt. Hennes ansigte ordentligt lyste af den glädje han erfor. — Ja, jag tycker, att jag redan kan se det alltsammans. — Och jag kan således lita på att du skall komma, eller hur? — Ja det är så ert. Aslag tog på Söndagströjan och vandrade af nedat bygden. Lif bade sjöng och log, då han hade gätt. Hon skyndade fram och tillbaka med sina byttor och fat. Arbetet gick fortare än någonsin, och då det led fram emot eftermiddagen, stod hon redan i all sin glans, och hon var så vacker att hon formligt bländade.