Göteborgsposten – 11 juli 1866, sida 1

solkadt land som Sverige kunnat under så kort tid utföra. Vi höra så ofta då talet ä om våra jernvägar, Nils Ericsons namn med beundran uttalas — men Ericsons lycka var, att Gripenstedt var Sveriges finansminister. Vi känna litet hvar vårt lands föga uppbyggliga handelshistoria, hvilken nästan företaller som ett fortlöpande register öfver statsmakters och myndighets nycker och oförsynthet. Vi veta då äfven, att det var på riksdagen 1856 --58 som Gripenstedt framlade sitt förslag till en ny tulltariff och indragande a! städernas tolag, hvilket förslag gick så igenom, att i 1860 års tulltariff ändtligen ordet förbud ej mera finnes intaget. Men i förbudets ställe fanns ännu skyddstullen, för att understödja vissa näringar. Mot denna skyddstull har G. fördt en oaflåtlig kamp. Steg för steg har han måst kämpa sig tram — och lyckats genom sin jernvilja, sin oförtrutenhet. Uti handelsoch sjöfartsfördragen med Frankrike har han infört landet på en verklig frihetsbana. Hans fiender förfölja honom ännu i asskedets stund, men framtiden skall hedra honom och folket i tiden vålsigna hans ministeriela verksamhet. Det är ej vår afsigt att här skrifva en biograsi öfver friherre Gripenstedt, endast att erinra om tvenne stora momenter i vårt lands utveckling, i hvilka han spelat en stor roll. Denna erinring skall vara tillräcklig, för at vi alla skola tacksamt erkänna den utmärkts förmåga, hvarmed frih. Gripenstedt handhaf sitt fögderi. Ingen menniska är omistligså lyder en gammal sats, hvars sanning e kan jäfvas; men lika sannt är äfven, att om menniskan går bort, är dock ideen qvar. Så skall med frib. Gripenstedts utträde ur regeriugen likväl icke de ider mera kunna bortträngas, som han der lörsäktat — ty de ärc sanningens och frihetens.