Göteborgsposten – 11 juli 1866, sida 1

LIF) Öfvers. fr. Norskan. — Åhjo, ser du, det ena är så godt som det andra. Jag var fri och öppen, och så mötte jag en flock af dem på mina vandringar. Några voro qvacksalvare och andra sålde knappar. De bådo mig följa med så skulle de lära mig litet af hvart; det gjorde jag också, och det var präktigt folk allesammans, det är visst och sannt. Han drog djupt efter andan och kastade på hufvudet. — Och vet du huru det till slut gick med dessa menniskor, Lif? Ja du må höra det, för det är en löjlig historia. Trötta och hungriga kommo de en afton till ett bröllopshus och bådo helt beskedligt blott att få något att äta och tak öfver hufvudet. Men skällsord fingo de i stället för mat. Bröllopsgästerna hade väl druckit något mer än de tålde, och så retades de med de främmande. Det ena ordet tog det andra, och så slutades det med slagsmål ) Forts. fr. N:o 157.