Göteborgsposten – 10 juli 1866, sida 1

öfver mig, mor; men — nu kan jag ej uthärda längre! — Han stod ett ögonblick och stirrade i luften men skyarne drogo sig blott tätare tillsammans och dolde solen. Da hviskade Guro honom plötsligt i örat: — Men ifall hon nu följde med dig, Aslag? Han sprang åt sidan, liksom om han blifvit rädd; men den gamla Guro grep honom vid handen och höll honom fast. — Men ifall hon nu följde med dig, Aslag och hon stirrade på honom med sina runda. flammande ögon; ifall hon nu blefve din hustru, barn? Jo det skulle bli ett lif, det, uppe på fjället, både med lek och lust! Sök nu till att bemanna dig, Aslag, och blif åter den du förr varit, den yppersta karlen i hela hopen! Du kan tro det frågas efter dig; du kan tro att vi haft månget lustigt upptåg sedan du lemnade oss, — och om Lif nu följde med dig och vore hos dig både dag och natt, — hvad Aslag? Det var som om en gnista farit ned i honom, han lyfte upp hufvudet och ögonen tindrade; men han återhemtade sig snart, slet sig lös från modren och ropade till henne: — Håll upp, håll upp, hör du! Jag tror