Göteborgsposten – 6 juli 1866, sida 2

platå, hvilken går brant ned till Iserdalen och det blef härigenom svårare tör divisionen Horn att rycka fram. Det lyckades emellertid divisionen Fransecki att bemäktiga sig denna platå och efter en fäktning taga byn Bossin. Afven i dag ha österrikarne haft ojemförligt större förluster än vi. Örverallt der våra trupper passera, ha innevånarne dragit sig bort. I Mänchengräty, en stad om c:a 1,000 innevånare, ha vi ej påträffat 50 menniskor. Ännu medan våra trupper ryckte in, flyktade familjerna bort med alla sina egodedelar. Brunnarne äro nästan öfverallt igentyllda och förderfvade. De truppafdelningar, som stodo midtemot oss utgjordes af den 1:sta kåren, brigaden Kalik och kavalleridivisionen v. Edelsheim. Äfven sachsare deltogo i striden emot oss. Angående affären vid Prautenau skritves d. 28 Juni: I går morse kl. 3 uppbröt en del af 1:sta armökären, som rastat i Liebau, och den 2:dra som redan öfverskridit den österrikiska gränsen samt anländt till Parschnitz, ungefär en mil från gränsen, der de bivuakerat om Datten, och ryckte mellan höga berg fram till Trautenau, utan att stöta på något motstånd. Utanför staden gjordes halt. lin inqvarterings-ordonnans inträdde i Trautenau och erhöll på förfrågan derom det svar af borgmästaren, d:r Bath, att man kunde lugnt rycka in, emedan någon österrikisk militär icke tanns i närheten. Preussiska trupperna ryckte derför in. Två sqvadroner af 1:sta dragonregementet redo i traf genom staden, men det efterföljande infanteriet hade ej väl kommit in på torget, förrän en förfärlig gevärseld riktades på detsamma från tak, tönster, källrar Åe. Det är lätt att gissa preussarnes svar härpå. Många dödades i husen och på gatorna, såväl militära som civila, af hvilka senare en stor del lifligt deltagit i kampen ej blott genom att skjuta, utan äfven genom att slå kokande olja och vatten öfver soldaterna. Emellertid hade andra preussiska intanteriregementen kringgått staden och hade på andra sidan stött på en österrikisk styrka af omkring 35,000 man, af hvilka största delen stod betäckt på ett c:a 1,000 fot högt berg, det s. k. Capellanberget. Här uppstod en fruktansvärd strid. Ostoch vestpreussarne vadade genom vatten och ilade genom sädesfälten hän mot berget samt angrepo österrikarne med kraft. Slutligen på efterm. (slaget börjades kl. 9 på morgonen) voro preussarne herrar ötver platsen. Staden var tagen och fienden trängd tillbaka. Då kom Gablenz med hjelptrupper. Kampen började ånyo, men preussarne voro utmattade och svaga emot denna styrka. Klokheten bjöd dertör att anträda ett återtåg. Vid midnatt uppnådde hela militärkolonnen Liebau och ryckte ännu längre tillbaka. Fram mot morgonen anlände preussarne med starkt glesnade leder och med förlust af många stabsofsicerare, kaptener och löjtnanter. Segren blef dock preussarnes; ty under nattens lopp anlände deras gardeskårer till Trautenau och jagade efter en stunds strid den österrikiska armåkåren tillbaka. Trautenau är i detta ögonblick en ruin. Trautenauboerna, de s. k. tyska brödernar, hafva flytt, men många utaf dem ha tillsångatagits eller fallit i den mördande striden. I ett bref rörande striden vid Nachod finna vi dessa detaljerade upplysningar: Den 5:te preussiska kåren (general von Steinmetz) hade d. 25 Juni ötvergått österrikiska isen och befann sig d. 27:de under marsch framåt ötver Nachod, i hvilken senare stad samma kår redan d. 26:te hade sitt högqvarter, då den påträffade österrikarne (den 8:de kåren under Ramming) ej långt bakom Nachod i en fast ställning på båda sidor om vägen. Terrängen bildar neml. derstädes en djup, kittelartad insänkning, till hvilken ansluter sig en platå at mycket jemna träd till höger om vägen, hvars midt intages al sädesfält, medan den till venster och i fronten är betäckt med tallskog. Vid kanterna till denna hålväg hade österrikarne, nästan alldeles dolda af terrängen, intagit sin fasta position och helsade med liflig kanoneld de uppmarscherande preussarne, hvilka på grund at vägens smalhet endast långsamt kunde utveckla sig. Preussarne öppnade angreppet med 4:de dragonregementet mot grefve Solms-kyrassierer, men utan framgång. Derpå gick 1:sta ulanregem. fram mot samma regemente, red alldeles igenom detsamma och eröfrade två standarer, men emottogs af en liflig kartescheld, af hvilken det led mycket. Två sqvadroner af samma regemente togo under stridens lopp vidare 2 österrikiska kanoner med fullstän