Göteborgsposten – 5 juli 1866, sida 2

är visst det, svarade han. an gj hjelp dig på nagot sätt? — AÅHne, det blir nog snart bra igen: det ir komär blott ett illamaemee. som alltid pli ma örver mig om vintern. Un afton satt Lit och läste högt i bibeln. Del var 18:de kapitel. Åslag Ämuhlizt borta I hörnet med S:ttt som iramsör inde ansistet och gnolade sakta på en visa för att j förjuga de yst tankar som triin; ade på honom: men det ville dock icke lyckas för honom denHan Iyftade upp hufvudet och blicII. Da skuro de honom Is kade på ilen dessa heliga ord: Ve vorlden lör I skull, ty förargelse maste ju komma; men ve rgelses dock dock den menniska genom hvilken förargelge kommer Ilan satt liksom sirsttrollael på stolen och stirrade förbittrad på Lit; men hon satt der stilla och allvarlig och ljusskenet oaktadt det dock var hon som uttalat dessa stränga ord; föll på hennes rena, klara ansigte, men sSjelf satt han derborta i mörkret. Ilan tryckte handen mot bröstet, som om det vore e honom och som han nagot derinne som pl ville ha bort: han strök sig öfver ansigtet, men iskalla Svettdroppar perlade öfver hans panna; han försökte pa att skratta, men läpparne liksom stelnade af rädsla Det susade för hans öron, stugan började att röra sig och skap, spi