Göteborgsposten – 3 juli 1866, sida 1

— Meteorologiska Uppgifter. 2 8 24,907 -16.4 a Mulet. 2 24.982 EN vsv . 2, 5 Malet 19 25,015 154 1 — — 23 —-— g 5 Vind. 2 82 Ö fågerle 8 3 : 8 4 2 — —r Väderlek. 2 P 3 Ej kikming. Styrka. å. Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 2 Juli. Hvem hade väl kunnat föreställa sig slikt? Hvem betviflade väl att ett storartadt stjerntall skulle inträffa d. 22:dre i förra månaden? Hvem hade ej några vänner bland de sörsvinnande rikets ständer, bland de trogna embetsmän, krigsmakten till lands och vatten, samt rikets öfriga innebyggare, som syntes förtjenta af en orden? Men Posttidningen utkom på aftonen den stora dagen utan att omförmäla något extra ordenskapitel. Nissräkningen gick många hårdt till sinnet. Det harmligaste var att ryktet, som alltid är så väl underrättadt, bestämdt hade förkunnat ett utomordentligt stort stjernfall, äfvensom att åtskilliga redlige Dannemän tillochmed skulle hugnas med Wasen, emedan förtjenstmedaljen i guld under de senare riksdagarne indragits. Emellertid lefva vi ännu af en svag förhoppning om att stjernfallet kan inträffa på konungens kröningsdag, den 8:de Juli, ehuru jag ej vill garantera derföre Visserligen ha de med så mycken säkerhet väntade 10,000 utlänningarne ännu uteblitvit; men skulden dertill skjutes nu på Preussarne och Industriutställnings-komitån: på de törra emedan de gjort förmycket, på den senare emedan den gjort förlitet buller af sig. Men så ha de hittills ankomna resenärerna fått bo för särdeles godt pris, blifvit väl uppassade och blifvit mera observerade, och det har förefallit mig som äro både Cardiers och Davidssons matportioner några gran större än man vågade hoppas. I förbigående vill jag nämna till efterföljd, att utlänningarne i allmänhet utmärka sig för mycken måttlighet i mat och dryck. De förtära vanligen hvardera endast två rätter mat, jemte desert, och en half butelj rödt vin, ingalunda af det dyraste, men ingen champagne, trots de ofantliga qvantiteter deraf som alla restauratörer införskritvit. De som föra den högsta dieten äro resenärerna från Finland och våra landsorter. Den senare kategorien klagar derjemte högljuddast öfver penningebristen. Här har öfverflödat med möten i olika syftemål. Sveriges skollärare ha hållit möte, Skandinaviens bokförläggare och bokhandlare likaledes, de skandinaviska nationalekonomerna ätven, vidare Nordiska nationalföreningen, och snart äfven — stadsfiskalerna. Jag har anledning förmoda att ecklesiastikministern, statsrådet Carlson, med så lagom blida ögon sett och ser den benägenhet att sammanrota sig som skollärarne nu visa, och att ölverlägga om frågor som röra dem, sedan denna aktningsvärda kär intagit en ganska sjelfständig, tillochmed utmanande position. Deras missbelåtenhet med hr Carlsons system, med hans benägenhet för allenastyrelse, med hans åtrå att blitva blindt åtlydd, kan ej vara honom obekant. Men hr Carlson är en fin och fyndig man. Han har förstått att äfven vid detta möte, der han sjelf fungerade som ordförande, par: alysera missnöjet. Så snart en ömtålig fråga föredrogs, var alltid någon till hands att Åhugga in med ett långt föredrag, så långt att det alltid verkade såsom afkylningsmedel, och förödde den knappt tillmätta tiden, och oppositionsmännen nödgades antingen rent af tiga eller fatta sig så kort, AAA EEE EEE FÖLL Öd