Göteborgsposten – 2 juli 1866, sida 1

deraf var, att vi snart blefvo närmare bekanta. Jag lärde i honom känna en man med mycken bildning, stor verldsersarenhet, affärsvana och skarpsinnighet. Då vi i går åter sammanträffade i Industripalatset, der han numera hunnit göra sig fullt hemmastadd, emedan han hvarje dag tillbringar flera timmar der, alltid utan sällskap, alltid långsamt framskridande och noggrannt undersökande hvarje märkligare föremål, så drog jag tram med en fråga, som länge legat mig om hjertat: Säg mig nu uppriktigt, yttrade jag, är det någon branche af expositionen, som företrädesvis ådragit sig er uppmärksamhet, er belåtenhet? Ja, svarade han, jag hade icke kunnat föreställa mig, att den svenska industrien skulle vara så långt framskriden, som jag nu erfarit. Min öfverraskning är så mycket större, som jag på hitresan sammanträffade med en framstående man, hvilken försäkrade mig, att hela er industri var på afvägar, att den undertrycktes af den utländska konkurensen, att edra finanser voro undergräfda, att en stor ekonomisk katastrof förestod och att den till och med redan hade inträdt. — Nåväl, ha de iakttagelser ni sjelt gjort bekräftat dessa uppgifter?, frågade jag med en viss oro. Nej, visst inte. Det är omöjligt att välståndet kan vara undergräfdt i ett land, der en sådan exposition kan åstadkommas, der en sådan massa af artiklar i alla riktningar blifvit utställda, mindre för att omedelbart försäljas, än för att bevisa hvad edra fabrikanter och yrkesidkare kunna åstadkomma. Vore landet ruineradt, så skulle de sakna medel för att producera dessa vackra tillverkningar och ej heller ega utsigt att få sin intelligens godtgjord. Det är naturligt, att ätven Sverige icke kan undgå verkningarne af industrioch handelskriser, ty annars skulle Sverige stå på samma ståndpunkt som de vilda folkslagen. Och dessa kriser, så olycksbringande de äro för individerna, äro för nationerna både nödvändiga och nyttiga. — Jag andades lättare. Med en mängd fakta tör ögonen, fortsatte han vidare, har jag derjemte kommit till den öfvertygelsen, att Sverige eger i sin bergshandtering en outtömlig källa för välmåga. Sålunda kan jag ej nog beundra den svenska mineralrikedomen, framförallt den svenska jerntillverkningen. De produkter af densamma, som här äro utställda, skulle vara fullt tillräckliga för att vederlägga allt ordande om Sveriges fattigdom. Vi skiljdes åt, och jag vill nu meddela er en flyktig öfversigt at den svenska jerntillverkningens produkter, men, märk väl, icke någon genomförd beskrifning af dem, ty dertill saknas både tid och utrymme. Det är med stolthet, men tillika med djupt vemod, som min blick stannar på alla dessa olika artiklar, signerade med D. E. C:o, Högbo Ståloch Jernverks-Aktiebolag!, häntydande på detta kolossala industriföretag, som kostat intressenterna så enorma summor, som vållat dem så många bekymmer, och som då det under otroliga ansträngningar närmade sig en trygg ståndpunkt, plötsligt kom på obestånd och försattes i overksamhet. — Bessemers upptäckt åstadkom den största hittills kända revolutionen i jerntillverkningen. Konsul Göranson, hvars mod och beslutsamhet alltid skall med beundran nämnas, fattade hela I betydelsen af Bessemersmetodens införande i I Sverige. Han förvärfvade sig rättigheten dertill, och så började den väldiga kampen för en upptäckt, som troddes vara fulländad, men som var långt ifrån så. Huru långt han kommit, huru nära målet han hunnit, derom vittnar hela Högboutställningen. Se denna göt af Bessemerstål, mer än 6 fot hög och 2!, fot fyrkant, vägande 126 ctr 50 (, denna finsvarfvade pistonstång, 14 sot lång med 16 tums diameter, kannans dito 39 tum, vägande 120 etr och tillhörande 15 tons-ånghammaren vid Sandvikens bruk; denna finsvarfvade tyres-vals, (för bjulringar) gjuten af hårdaste Bessemersstål, 9 fot lång, största diametern 19 2 tum vägande 38 ctr, Ä och el hamrad. danna avel ljkaledes af Pag.