Göteborgsposten – 2 juli 1866, sida 1

LIF) Öfvers. fr. Norskan. — Du har väl nu ämnat dig in till staden, kan jag tro? — Ack, hvart det kan falla sig! Kunde jag blott få något arbete, hur litet det också vore, skulle jag vara nöjd, och kräsmagad är jag ej, det skall vår Herre veta. — Såå, svarade Gunnar och betänkte sig litet. Du får bädda åt honom hvar du kan, Lif, yttrade han till denna. — Jag tror det är bäst att han får mitt eget rum, svarade hon, som hela tiden stått nere vid dörren och sett på den främmande; han är så trött, och jag kan alltid reda mig ett läger här på bänken eller ute i skafferiet. — Ja, deri kan du göra som du vill, svarade Gunnar, hvarefter hon gick in i rummet för att göra litet i ordning. Den främmande såg efter henne. — Gud välsigne dig, sade han med sin klagande stämma, Gud välsigne er begge två ) Forts. fr. N:o 148.