Göteborgsposten – 30 juni 1866, sida 1

Påppå. AÅr det sannt att hon är så förtjusande? Ar det sannt att hon trollar med hansdkar på händerna? Ar det sannt att hennes och hennes sars konststycken öfvergå allt hvad man hittills sett i den vägen? Stopp litet, mitt herrskap! Nu kan det vara nog med frågor. Förtjusande? Ah ja, om man så vill, men snarare näpen, graciös och behaglig, och dessutom liksom tadren uttryckande sig på den mest välklingande transka. Handskar? Riktigt, och till på köpet skär sidenklädning Il vad återigen den sista frågan eller sjelfva konststyckena beträffar, så tillså vi att värre saker ha vi sett nutidens hexmästare utföra, men icke alltid med samma medfödda behag och elegans. Den största trullkonsten var i vårt tycke den, att under nuvarande klimatiska förhållanden kunna locka så mycket folh som törsta aftonen in i den qvatva teatersalongen frän naturens förtrollande taflor sarnfoa