Göteborgsposten – 30 juni 1866, sida 1

— På biljard är deremot prof. Nicolas en riktig öfverdängare, N. B. i så kallade konststötar, för att icke tala om hans mirakulösa tärdighet att med blotta fingrarne maniera bollarne. Vid den första seancen — då en elitkär at vår stads skickligaste biljardspelare med förvåning och häpnad äsågo de tll det underbara gränsande experimenterna at biljardspelarnes konung, såsom en ärad samtida yttrar — var prof. N. också vid godt lynne och allting gick förträftligt, icke minst det muntliga föredraget, hvilket ledigt och lätt flöt från hr professorns läppar. (Jag skyndar, mina damer, att i parentes tillägga att biljardspe larnes konung är en särdeles vacker karl!. Men på den andra, som gals å Göta källare, vete Gud hvad som kom åt honom; tyst och mulen, stum som en fisk och till råga på olyckan ätskilliga gånger bekräftande den gamla satsen: ingen säkerhet på biljarden. Kanske kom det at den tryckande värmen eller det ringa antalet åskådare. Sista seancen, å Frimurare logen, lärer dock ha varit mera talrikiäbevistad, men så spelade konun gen då också hos — kejsarend.