Göteborgsposten – 27 juni 1866, sida 2

dödsfiende: detta Preussen, som ensamt räddat den tyska norden från främlingsvälde — Polens, Sveriges och nu Danmarks — och som ensamt är i stånd att fortfarande bevara det från främmande herravälde. Från Berlin berättas, att i af preussiska trupper besatta länder skola öfverbefälhafvarne låta tillsäga alla främlingar, att genom tilltredsställande dokumenter, pass o. s. v. legitimera sig; i motsatt tall skola de liksom alla, hvilka i något afseende äro misstänkta, ställas inför krigsrätt. Time korrespondent Henry Montague Hozier inträffade d. 20 d:s med konungens bitall i prins Friedrich Carls högqvarter i Görlitz. Från Österrike skritves i den otficiösa Sterr. Const. Ztg följande: Vi förstå den stigande otålighet hvarmed man motser krisets början och önskar att en gräns måtte sättas mot preussarnes framryckande. Men vi törstå tillika att våra generaler icke törsta efter förpostfäktningar, utan bereda sig på att utdela ett afgörande slag, som med hela sin tyngd träffar fiendens hufvud. Det är stillheten före stormen, som nu hvilar öfver armåen. Inom få dagar skall, etter hvad vi kunna se, en kombinerad och samtidig rörelse töretagas at den österrikiska nordarmeen, den baierska truppkåren och den ännu längre mot vester posterade 8:de förbundsarmökåren. Denna sista skall upptaga alla öfriga förbundstrogna staters stridskrafter, och manövern, som om få dagar skall vara i full gång, skall således bilda en halfceirkel, som ständigt drages åt allt trängre och hvars omedelbara mål är Berlin-. I Wien och Prag skall enligt direkta underrättelser herrska den mest förhoppningsfulla stämning. (Vi omtalade i går motsatsen och denna synes äfven ha mesta skäl för sig). Som bevis derpå anför man emellertid, att Silfveragiot under loppet af de sista 8 dagarne nedgått från 150 till 132. De med Österrike allierade förbundsregeringarne offentliggöra i frankturterblad krigsbulletiner. knligt den sista af dessa skall nu den s:de sförbundsarmåkåren vara fullständigt organiserad under prins Alexander till en styrka at 60,000 man; den väntade ännu en förstärkning af 15,000 man österrikare. Man förmodade i Wien, att den i dagarne skulle rycka fram mot den sachsiska vestgränsen, samtidigt med österrikarnes frammarsch mot Schlesien. General Benedek har förnekat alla främmande officerare tillträde till hufvudqvarteret. Tillochmed de franska militär-befullmäktigade ötverstarne Follet och Merlin ha höfligt men bestämdt blifvit afvisade. Det protestantiska presterskapet i Wien har uppsatt en adress till kejsaren, i hvilken de inför thronen och verlden intyga, att kejsaren varit mera ifrig tör den fria utvecklingen och inre organisationen af den österrikiska protestantiska kyrkan än fallet har varit med herrskare inom något land i Tyskland, der protestantismen är folkets allmänna religion. De telegrafiska nyheterna från Italien ha till största delen förtagit intresset af dem som de utländska tidningarne innehålla. Vi få derföre rörande det rent militära hänvisa till dagens telegrammer. af hvilka man finner, att italienarne, som öfvergått Mincio, der blifvit slagna och lidit ansenliga förluster. — Om friskarornas inträngande i Tyrolen ha icke vidare underrättelser anländt än dem som innehöllos i gärdagens telegram. Angående Garibaldi berättas att han efter att ha lemnat Como och begitvit sig till Brescia derifrån vidare anländt till Salo, nordost om Brescia, vid Gardasjön. Det antogs att Garibaldi skulle uppsöka österrikarne vid Riva, som ligger vid norra spetsen af Gardasjön och hvarest österrikarne antogos ha fattat posto. — Man väntade äfven att en annan del at de frivilliga skulle begifva sig genom Addadalen och till Stilsser Joch, — hvilket också enligt vårt gårdagstelegram redan skett. Enligt ett telegram till Corresp. IIavas skall man i Italien icke blott afse att tränvinna Osterrike Venetien utan älven jemte Preussen att krossa Osterrikejsåsom en nationalitetsprincipens fiende, hvilken eljest skulle utgöra en stående hotelse mot Italien äfven sedan den blifvit beröfvad Venetien. — Det bör dock här anmärkas att Osterrike af ålder innehaft Venetien och att man ej så mycket bör undra på att det vill behålla det, hvaremot det är Preussens och i allmänhet nordtyskarnes Stråtvan att uppsluka nationaliteter, med hvilka de förut ej haft det ringaste att beställa. Från Florens skrifves, att man förstärker armcöen genom inkallande af reservklasserna trån åren 1842, 1843 och 1845. Likaledes ha al kontingenten från 1846 redan 46,000 man blifvit inkallade. Italienska handeln befinner sig särdeles genom tvångskursen på banknoter i mycket dåligt tillstånd. Man lider stor brist på 10, 20 och 50 franes-sedlar. Man tänker derföre än. 1 0 24211.—