Göteborgsposten – 27 juni 1866, sida 2

intat på en atgyrande rörelse af österrik armåesn mot den preussiska har inom Tyskland utan tvifvel. då någon sådan rörelse icke j reaktion och gjort töljt, frambringat en vis att man beundrar Preussens raskhet att besätta trenne förbundsländer mera än den förtjenat. Dertill har också bidragit det ömkliga skådespelet i Hannover och Kurhessen. Konung Georg besvarade Bismarcks fordrinsar med hela stoltheten hos en monark med Guds nåder, men — försummade på samma gång att sätta sin armå på krigsfot, så att då preussarne kommo måste han, ehuru han skulle kunnat bjuda dem spetsen med öfver 30,000 man, snöpligt fly undan med blott hiilften af denna styrka och lemna allt hvad till ett fälttåg behölves, t. o. m. ammunition, efter sig, för att slutligen efter några försök att draga sig ur klämman se större delen al denna samma här kapitulera. — IIvad åter Kurhessen beträffar, har detta land under den siste regenten aldrig erbjudit annat än bedröfliga skådespel, och etter en vecka, under hvilken händelserna i Kurhessen blott varit ett oredigt virrvarr, har nu det hela på ett värdigt sätt slutat så, att kurfursten sitter som statstänge i Stettin. Om preussarne vid hans placerande der, såsom ett blad förmodar, tänkt på koleran, vilja vi dock lemna derhän. Om särskildt hannoveranarne och kurhessarne således icke i allmänhet hysa något groll emot preussarne, må sådant icke förvåna, i synnerhet som de senare t. n. föra Tysklands enhet?, som devis på sitt banår. Annorlunda torde dock känslorna blifva, då preussarne, sin gamla natur trogna, börja fara fram i de eröfrade länderna såsom de gjort i Sleswig. Ty att de vackra frasernas tid icke kommer att bli lång, det ha de redan bevisat i Sachsen, der preussarne väl förklarat sig icke ämna att bemäktiga sig privat egendom, men icke förty tvinga innevånarne att lemna hvad som erfordras för armåens förplägning. Trots dementierna från preussiska regeringens sida är det för öfrigt alldeles icke otroligt hvad som berättas, att preussarne på Fre: drik II:s maner i krigshären insticka sachsare som ännu icke fyllt 40 år. Från Sachsen berättas, hvad som för öfrigt redan pr telegrat är bekant, att den der stående armåen under prins Friedrich Karl från Zittau ryckt in i Böhmen. Då ätven den schlesiska armöen under preussiske kronprinsen ryckt in vid det icke långt från Zittau belägna Seidenberg i österrikiska Schlesien, finner man att de båda armdäerna stå nästan på samma punkt. Den i ett telegram i gårdagens blad omnämnda staden Reichenberg i Böhmen, vid hvilken en skärmytsling egt rum, ligger icke heller långt från de båda inryckningspunkterna — ungefär lika långt från båda. — Ätven mot Ilof, vid Böhmens nordvestliga hörn, skola starka truppaldelningar tåga ötver Leipzig. . Brefskrifvarne från Sachsen sakna synbarligen allt stoff för sina pennor. I brist på bättre beskrifva de med stolthet — ty äfven det simplaste väcker deras stolthet — huru die hochstämmigen preussische Soldaten moraliskt eröfrat de tyska pigorna. — De berätta för öfrigt med stor törtjusning, huruledes preussarne på sachsiska statsjernbanan agt beslag på banmateriel till ett värde at en million thaler. Från Schlesien äro underrättelserna ännu orstigare. Österrikarne ha på några ställen gått öfver gränsen. En husarpatrull om 12 man hade t. ex. låtit sina hästar ha betat litet klöfver på de preussiska tälten och ett var af husarerna hade på ett preussiskt värdsmus låtit undfägna sig utan att betala. Denna husarpatrull var det, om hvilken pr telegrat deriittats, att den varit i handgemäng med ett preussiskt detachement preussare. Dessa, som synas ha varit betydligt manstarkare mötte iusarerna och gåfvo eld då dessa voro på 100 stegs afstånd. En officer och 5 man af lusarerna stupade; resten drog sig tillbaka. Den styrka, som från Schlesien inryckti Böhmen bestär al 12 divisioner som avant garde, följd al 1:sta och 5:te armökärerna med 11:te divisionen som avantgarde. Orsaken hvarföre hannoveranska hären så länge qvarhölls vid Göttingen uppgitves vara att denna stad spelade en vigtig roll i de krigsplaner, som uppgjordes liktidigt med mobiliseringsbeslutet i Frankfurt. Man ämnade nemligen här uppställa en stark koalitionskår, hvilken skall skilja båda delarne al preussiska monarkien och vändas såväl mot ena som mot andra hållet. Ständerna i Nassau hatva efter åtskilliga förhandlingar asslagit regeringens begåäran om beviljande at medel till krigsrustningar. I Slesvig och Holstem sprides en proklamation i den stil, som par preferenee är rådande bland patrioterna i det landet — detta politiska Erisäpple, som varit och år orsaken till så mycken blodsutgjutelse. Det heter deri bland annat: Dem af oss, som svurit att följa prinsen (af Augustenburg), har gjort det för att följa honom mot Danmark men