Göteborgsposten – 27 juni 1866, sida 2

afsett fullkomligt bestämda fall, hvilka det är de båda krigförande makterna mycket lätt att undvika. Utrikesministern skall tillochmed ha haft en öfverläggning med lord Cowley och baron Budberg om ett gemensamt uppträdande för att förbereda en försoning. Denna öfverläggning hade väl ej något praktiskt resultat, men man öfverenskom, att om en af de tre stormakterna, Frankrike, Ingland eller leyssland, såge något gynnande tillfälle till bemedling, skulle den göra de andra uppmärksamma derpi. Angående stämningen i Frankrike emot de båda krigförande makterna skritver en korrespondent till Times följande: Preussens sak är verkligen långt ifrån populär i Frankrike. Så stark är känslan mot densamma, att om något skulle kunna öfvervinna fransmännens allmänna motvilja mot krig, skulle det vara tillfället att, som frasen vanligen heter: Piska oförskämdheten ur Bismarckarne.4 En stor mängd personer ha beslutat att illuminera sina hus, så snart de få höra att preussarne fått dugtigt med stryk. Troligen skall dock denna demonstration icke få ega rum för regeringen, enär Frankrike är strängt neutralt. Men blotta önekan visar huru hatade preussarne äro i Paris. Deraf följer icke nödvändigt att österrikarne äro älskade. Den allmänna sympatien för Italiens oberoende är för stark dertill; men om österrikarne talar man med en respekt, som ej egnas deras motståndare. — Det skulle vara förmätet att säga, hvilkendera af de båda stridande som skall behålla segern; men jag har hört generaler, väl försarna i krig, förklara att Preussen skall draga det kortaste strået. högre tanka om österrikiska armåten. Preussarne ha ej varit med i krig, ty kriget emot Danmark taga de ej med i beräkningen, hvaremot Österrikarne för ju år sedan i Italien visade sig sasom ingalunda föraktliga fiender. De voro klena i artilleriet, men man tror att de sedermera blifvit starkare deri. Professionella krigare, som mina sagesmän äro, se ned med visat förakt på de frivilliga, och Italiens reguliera armå anse de ej kunna stå emot österrikarne. Den af engelska regeringen nedsatta undersökningskomitån angående upproret på Jamaica och vid dess undertryckande begångna grymheter har nu afslutat sina arbeten. Resultatet har blifvit, att dödsstraslen vid upprorets dämpande ofta blifvit onödigt pålagda, att strallon med piska blifvit barbariskteutförda och att nedbrännandet at 1,000 at de svartas hus varit grymt omenskligt. Gordons dödsstraff var ett justismord. — Sir EB. Eyre, som var guvernör på Jamaica och tillställt många af dessa gräsligheter, har blifvit afsatt. — Emot de europter som begått grymheter skola rättegångar anställas. —— TEE C— De ha en mycket