Göteborgsposten – 23 juni 1866, sida 1

par af de tillstiidesvarande hade den djerssheten att antyda Jocko Såsom tjufven, men hans herre ville alldeles icke lyssna till nägra misstankar mot honom. Jocko hade i manga ur varit i hans tjenst och aldrig bedragit honom på en vitten; hvarför skulle han nu bli en förrädare? Hvarrö Derföre att han kanhända aldrig förr blifvit frestad af en qvinna. Jag kulle sagt till Giles Humphrey: Det är en complott och jag tror att er tjenare Jocko ir invecklad i den, hade jag ej funnit dender niisluken i gängen och sett den svarta klädningen. Åter betraktade Jag Peg. Beständigt samma ifriga, uppmiirksamma uttryck som kliidde det bleka, vackra ansigtet så vil, beständigt den välformade hakan, hvilande i den hvita randen. Jag ansträngde mig för att bibehålla min sinnesnärvaro och handla förnuftigt. Jag skicsade bud efter polisen. Jag lofvade min onkel att det skulle göras allt för att skafta honom tillbaka hans egendom. Theet stod på bordet och jag bad mina gäster att sätta sig och uppskjuta den vidare förhandlingen ar saken till efter måltiden. Den första delen af nin begäran uppfyllde de, men ej den andra. Jag hade heller icke väntat att de så lätt skulle afstå ifrån att resonnera öfver saken.