Göteborgsposten – 23 juni 1866, sida 1

AA AQ Ä2— — —— en älsklig Fernande och hr Pousette en mycke rolig, ehuru kanske nästan alltför kålkborger lig som Maråächal. Ett bättre val af slutpje kunde aldrig göras, det bevisade bäst publ kens entusiasm, oaktadt diverse brister å nå gra af de medspelandes sida, och oaktadt h Wagner, tillfölje af hastigt inträffadt sjukdoms fall, som den skenhelige och salske grefv. dioutreville i ordets egentliga bemärkelse må ste uppträda som läsare, d. v. 8. läsa up) rollen från bladet, ett nppdrag, som han fö. öfrigt utförde ganska berömvärdt. Att ha icke behösde anlita sufflör, saller af sig sjelt Och härmed säga vi för denna gång far väl åt detta värderade sällskaps älskliga ocl aktningsvärda qvinliga och manliga medlem mar. Utan atv härmed vilja ha sagt ven sottise åt någon, men nog kunna vi i allsköns tysthet, vi älskare al svensk dramatisk konst komma ötverens om, att det är stor skada at! vi icke få återse dessa artister redan i höst. Men ätven sinnarne vilja ha roligt, och derföre få vi väl ge oss till täls tills nästa års höst, då, om allting går som ämnadt, Åhman-Pousetteska sällskapet åter tänker glädja Göteborg med sin närvaro. Nu blir här väl icke något spektakel igen förrän den sköna Helena-Fornell spatse rar öfver våra tiljor, mumlade våra teatervänner och viftade sitt sista sarväl åt ångt. Skåne, som i Onsdags borttörde de flesta medlemmarne af nämnde sällskap. Men man hade bedragit sig. Eit, tu, tre, dyker der upp eti norskt teatersällskap och drar åstad med icke mindre än De Nygitte, på originalspråket, och samtidigt söker la belle IIGlÄne-Nicolasatt på Mindre Teatern handskas med publiken på det mest förtrollande sätt i verlden. Om båda dessa företeelser få vi språka i nästa krönika, ty då detta skrifves äro de samtlige för oss osedda storheter, och det vore nästan för magstarkt, att söka skildra hvad man icke åtminstone en gång sett. Apropos sett, ta vi för afgjordt att Ni ej underlåtit att taga Sveriges första Monitor i ögonsigte. Har Ni icke gjort det, så har Ni gjort er skyldiga till en oförsvarlig försumlighet, som svårligen kan repareras, icke ens om Ni lägger er till en af de lyckade fotografiska afbildningar af Monitorn, hvilka åstadkommits å och utgått från A. P. Jo nasons totograliska atelier. För öfrigt ha vi haft besök af tvenne svenska mindre krigsfartyg och en preussisk Basilisk. Den sistnämnde förde ombord ett ungt konungafrö, en liten beskedlig och an språkslös tysk prins, som alldeles icke gjorde något våsen al sig, utan var precis som annat beskedligt solk. Besättningen utgjordes till största delen af unga, välväxta och smidigu karlar, hvilka alldeles icke sågo ut hvarken som basilisker eller öltunnor. Till prodromer af midsommarens anaalkande kunna utom löfruskor och lustturs-annonser äfven räknas de mer och mindre hunoristiska fygskrifter eller s. k. muntrationsidningar, som i hufvudstaden och här sett juset. De härstädes framkläckta bära titlarne Förgät-mig-ej och Rekryten. Oaktadt sitt namn fer den lilla ljufva blå blomma, som blygamt speglar sig i den sorlande bäcken, är len förra tidningen allting utom mild, och kulle måhända kunna förskafla sin författare, m han vore känd, blå ögon at mindre poe iskt slag. Den synes oss i sin helhet alltör bitter och gallsprängd för att kunna kallas umoristisk. Den andra tidningen deremot ller den lille morske Rekryten tyckes då nätan bättre upptylla sitt ändamål att locka till tt och annat godt skratt. Den förefaller oss a blifvit hopgjord af några glada turar vid glasens klang; den vanhedrar alldeles ske sina fäder och innehåller tillräckligt tycket skämt, witzar, tokroligheter och baockiteter lör att vara värd 25 öre i värfingspenningar. bå häromdagen i en krets af bekanta rykbvis berättades, att Agardhska sällskapet, un berättaren uttryckte sig, gått sönder, n uppgift, hvilken, inom parentes sagdt, icke! a — — — — — —1O ——— Q: — 2