Göteborgsposten – 20 juni 1866, sida 1

sten. Hon kom emot sin vilja, men åtlydande sin fars befallning. Det sändes en vagn efter henne med fällar och fotpasar, ty kölden var bister och den goda mrs Daly, min hushallerska, som en gång tjenat hos familjen OShaughnessy, hyste mycken ömhet för den moderlösa flickan. Vi väntade henne till middag, men hon kom ej. Hvad kunde orsaken vara till dröjsmålet? Hade sir Pierce fått ett anfall af galenskap, var hon i saknad af en passande drägt, iller var hon för stolt att visa sig bland dem som talat om hennes olycka. Hundra sådana bevekelsegrunder anfördes af damerna efter middagsmältiden, under det de da och då inblandade ett stackars varelse, och medlidsamt skakade på hufvudet. Jag minnes vil den aftonen. Månen sken klart på snön utanför och innanför flammade elden i kaminerna, alla rum och gungar voro fulla af ljus och viirma och muntert lif. Den största möjliga trefnad radde i salen, der brasan muntert sprakade i kaminen, de tjocka gardinerna voro dragna för de stora fönstren och ett muntert Sillskap var samladt. Det var en grupp samlad omkring fortepianot, åtskilliga par promenerade omkring i salen och lady Fitzgibbon hade samlat en krets omkring sig medan hon fördelade rollerna i några charader som skulle spelas. Tracey stod lutad öfver hennes stol, mest af svart