Göteborgsposten – 20 juni 1866, sida 1

träarbetet är fint skuret men icke betsadt utan perlfärgadt i hvitt och ljusblått, så att möbeln har en förvillande likhet med porslin. Det erinrar om de gamla möblerna, som förr funnos i rika hus innan konsten att fanera möbler med dyrbara träslag infördes. Möbeln utgör således en reproduktion, och en smakfull reproduktion, från den gamla goda ti den. Bakom denna möbelgrupp är en väldig af körsnär Bergström i Stockholm förfärdigad dyrbar matta anbringad i hängande ställning. Den består af djurskinn efter alla i Sverige förekommande onda djurslag. Detta arbete gör anspråk på benämningen konstverk i sin genre. På ena sidan om det ofvannämnda tem plet, närmare fontänen, står ett skåp med arbeten srån den Fyrwaldska gulddrageriverkstaden: en dyrbar messhake af svart sammet och siltver, och en vacker samling af sådana guldoch siltveratbeten som begagnas å militära och civila arbeten. Vi komma nu till tvenne midt emot hvarandra anbringade särdeles smakfullt ornerade, ganska väldiga uppsatser i flera etager. De äro en intressant töreteelse derför att de på det mest slående sätt ådagalägga frihandelns och konkurrensens fördelar framför det ofta omordade skyddet för inhemska näringar. Så länge oäkta porslin till införsel var förbjudet, producerades här endast ett uselt porslin; då tullskyddet upphörde tog den inhemska porslinsfabrikationen fart, och den kan nu med framgång täfla med den utländska. Det visar sig här vid expositionen fullständigt. De begge omnämnda uppsatserna, ställda midt emot hvarandra, innehålla ett rikt sortament af allt hvad Rörstrands och Gustassbergs porslinssabriker kunna åstadkomma, sävål at äkta som oäkta porslin. Emellan dessa begge fabriker råder en liflig täflan. Jag tilltror mig ej att algöra om den ena hunnit framom den andra. Begge ha åstadkommit arbeten som göra anspråk på benämningen konstverk. Rörstrand har exponerat flera dyrbara vaser än Gustafsberg, men det senare med större framgång än det förra slagit sig på tillverkningen af s. k. parian-porslin och biscuit, i hvilken genre arbeten af den utmärktaste beskaflenhet producerats. Det lider dock intet tvifvel att flera at de arbeten som här exponerats från den kgl. danska porslinsfabriken, samt från Bing Gröndahls fabrik i Köpenhamn, såsom konstverk ötverträffade våra sabrikers. Sålunda cräffar man hos de förra en mera bestämd stil, en viss gedigenhet. Porslinsmälningen, som är en verklig konst, intager i Danmar en högre ständpunkt; arbetena äro mera graciösa, hos oss mera anspråksfulla. Man ser att verkliga konstnärer egna sig åt porslinsmålningen i Danmark. Det är uppenbart att äfven i denna genre en skola finnes i Danmark, hvilket vi sakna. Något så artistiskt tulländadt, fullt jemförligt med Såvres-porslinet, som en vas med röd emalj och försedd med danska riksvapnet, samt ett stort sortiment at desert-tallrikar med vyer af danska slott och herregårdar, kunna ej de svenska fabrikerna ännu åstadkomma. Färgen på de danska bis cuitarbetena är måhända mindre hvit än på Gustalsbergs, de förra äro ej heller så mångtaldiga och ej så stora som de från den senare; men de som förekomma äro modellerade, och det gäller företrädesvis om de många statuetterna efter verkliga konstverk, t. ex. Thorvaldsens Kristus och de tolf apostlarne Jag har här upptagit de danska porslinsarbetena för jemtörelsens skull. De äro uppställda längre bort i centralpartiet. Omkring fontänen äro flera med stor elegans arbetade skåp uppställda innehållande svenska, norska och danska guldoch silfverarbeten, samt insattningar af dyrbarare ädla stenar. Alla hufvudstadens förnämsta guldsmeder hafva dertill bidragit. Åfråknar man dessa arbetens inre värde, så återfinner man star tu Ana af horfjoan aah hartiminnan