Göteborgsposten – 18 juni 1866, sida 1

LE W—Ts ;RLMHMA GVe afslutat sin bevisningscykel med att högtidligt utropa: Värt land är fattigt — skall så bli. Men i dag har dock en sådan utställning blifvit öppnad här. Icke blott edet fattiga Sveriges konstnärer och industri-idkare, utan äfven Norges, Danmarks och Finlands hafva bidragit till densamma. I förbigående vill jag som en tidsbild framhålla, att Stockholms stadsfullmäktiges beredningsutskott i början af förlidet år på det kraftigaste afstyrkte förslaget om denna industriutställning! Man kan emellertid om densamma, sådan den nu visar sig för våra ögon, utan att äfventyra blitva motsagd af någon, uttala det omdöme, att den är öfver förväntan storartad. Den utgör en högtidlig, slående och faktisk protest mot allt detta skrän mot näringsfrihe ten och frihandels-systemet som våra protektionister uppstämt. Den lemnar ett i hög grad angenämt intryck — och den bevisar icke med ord, utan med handling, att hos folken i de beslägtade nordiska länderna finnas mycket stål i hunden och mycken energi i karakteren, hvilka i behofvets och farans stund icke skola förneka sin tillvaro. Och den bevisar slutligen att dessa folk, som i århundraden legat i fejd med hvarandra — och Gud allena vet de rätta motiverna dertill — som under dessa fejder förspilt så mycket ådel blod, nu fredligt sammanträffa till täflan. Dessa folk mäta ej längre sina klingors skärpa, de skifta ej längre hugg, de äro vänner, de visa hvarandra hvad de kunna åstadkomma inom konstens och industriens verld. Börja vi med att kasta en blick på sjelfva Industripalatset — man erkänner nu villigt att det så bör kallas så — (och i trots af den hos oss rådande åtrån att underskatta värdet af hvad vi sjelfva åstadkomma, ett underskattande som icke motiveras af blygsamhet, det må Gud veta), måste vi tacksamt erkänna, att detta palats hedrar den man som uppgjort ritningen dertill, hedrar den man som byggt det och hedrar både staten och kommunen som bekostat det. På denna byggnad kan med fullt skäl användas ett ord, uttrycksfullt och egendomligt i vårt språk: — lagom. Den är hvarken för stor eller för liten, hvarken för prålig eller för simpel — den är värdig det folk hvilket fungerar som värd, och de folk som hitkommit såsom gäster. En i alla hänseenden vackrare plats för Industripalatset än den på Carl XII:s torg skall man ej kunna uppgifva. Det är beläget midt i hjertat af hutvudstaden, omgifvet a! lummiga lindar, hvars grönska ej på många år varit mera friska. Den förbiflytande Mälaren har ej på många år brusat så rikt som just nu. Konungaborgen ligger lagom långt borta för att ej trycka ned palatset. Dess inre gör ett behagligt intryck. Pro portionerna äro väl beräknade. Belysningen öfverallt tillräcklig. Ventilationen god. Dekoreringen är elegant och utförd med stor smak, utan att vara öfverlastad, utan spår till ötverflödig lyx. Midtelpartiet — rotundan — med det väldiga, men lätta glastaket är magnefikt. Dess största prydnad är den stora Molinska fontänen. Den är ett konstverk at första ordningen. Molins snille har här vunnit en lysande seger. Inga detaljer om sjelfva utställningen i dag! Jag vet knappast hoarmed jag här näst skall börja. Men det vill jag dock säga, att den fruktan man hyste att ej tillräckligt många utställningsartiklar skulle komma, har alldeles upphört. ÅA andra sidan: hvarje plats har tagits i anspråk, hvarje utställningsföremål har fått tillräcklig plats. Gångarne äro tillräckligt breda — med få ord : allt är väl arrangeradt. Då konungen hindrades af opasslighet att öppna utställningen, var det en vacker tanke, att anförtro detta uppdrag åt drottningen. Det var en ädel hyllning åt en ädel qvinna — det var ock en ädel hyllning åt Nordens