Göteborgsposten – 18 juni 1866, sida 1

———————Pb,.———— ————— q——— —— Ballyhuckamore! Jag var alltid förälskad i ett halft dussin af dem i sender. Men det förstår du dig icke på. Jag tror att jag gift mig med Peg och slagit upp min bostad på slottet om jag ärft godset. Hvilket lif der skulle ha blifvit, om jag varit så lycklig som du. — Hör på, jag vill säga dig något, yttrade jag. Vi skola likaväl samla ihop folk. Du ochi jag bege oss dit; du presenterar mig hos allt folket på Ballyhuckamore och vi skola ha en invigningsfest som aldrig förr der varit sedd. Om vi icke spatserat nedåt Fleetstrect, tror jag visst att Gorman kastat sin hatt upp i luften och tre gånger ropat hurra. Det var i Juli månad vi hade detta samtal, men då December nalkades hade vi icke glömt vår plan. Jag behöfver icke att för dig beskrifva Ballyhuckamore. Du känner det. Aldrig blef jag någonsin så behagligt öfverraskad. Ett yrväder hade just upphört, då vi körde upp till slottet genom en uthuggning i skogen, medan de torra grenarne brakade under våra hjul likt ett fyrverkeri. En matt röd sol dalade ned bakom de höga träden, tycktes tända eld på buskarne, glödde på ckstammarne, kastade ett rödt sken på de hvita höjderna och smög sig likt strälarne från ett slocknande ljus kring de mörka brunbarriga träden omkring 0ss.