Göteborgsposten – 15 juni 1866, sida 1

M. de Valenc, ha vi slutligen upptäckt M. de Francheterres föräldrar. Vi kunna ej önska ett mera gynnande eller ett mera högtidligt tillfälle för att gifva honom den upprättelse vi äro honom skyldiga, hvilket vi hoppas att få göra inför sådane vittnen som ers majestät, hans höghet Monsieur och hans eminens kardinalen. Vi hoppas att M. de Francheterre skall godhetsfullt glömma de oförrätter vi låtit komma honom till del och hvilka vi skola göra allt för att utplåna. Förvåningen gjorde Renaud alldeles orörlig. Hvad beträffade Blanche vände hon sig till markis de Tourville med tecken till den största förvåning. — Jag skall till en början, återtog grefven, begära att för ers majestät få uppläsa följande bref, hvarigenom vi undslippa en lång och smärtsam berättelse. — Läs! yttrade konungen med en bifallande åtbörd. — Detta bref är dateradt d. 14 Februari 1601, några dagar innan dess författare afled. Innehållet är följande: Min älskade broder. Jag är ung ännu, men jag har på ett grymt sätt fått erfara, att ungdom ej är likbetydande hvarken med lifvet eller helsan, ty jag har för fem månader sedan förlorat den varelse, som var mig kärast på jorden: jag menar m:lle de Tourville. Detta namn skall mycket öfverraska dig, och jag måste lemna dig några förklaringar. Jeanne och jag älskade hvarandra, och vi hade för hvaraudra tillstått det redan innan du begärde hennes hand. Fruktan för att uppväcka din vrede, min osäkra ställning, bristen på för