Göteborgsposten – 15 juni 1866, sida 1

Jag bönfaller derföre att du, min älskade bror, och markis de Tourville, att J båda måtten förläta vär svaghet och ej med bitterhet minnas oss. I alla händelser och om J han tillräckligt mod att tillerkänna min stackars son det namn till hvilket han har rätt, så anförtror jag åt dig 1:o Jeannes och mitt giftermälskontrakt. 2:o Renauds födelseakt. 3:o Ett diplom undertecknadt af konung Henrik och berättigande min son att bära namnet de Francheterre. — Hvad beträffar den stackars afkomlingen af tvenne varelser som älskade hvarandra så mycket, lemnar jag honom i arf den medaljong som Jeanne sjelf hängde kring dess hals och värjan som jag erhöll af konungen. Måtte han aldrig draga den för annat än hedern och sanningen. Farväl för sista gången i mitt lif, älskade broder. — Grelve de Valenc tystnade. — Men till hvem var detta bref adresseradt? frågade Renaud, ur stånd att längre återhålla sin otålighet. Hvem har skrifvit det? Hvem har undertecknat det? — Må ers majestät värdigas kasta ögonen på detta papper, må ers majestät konstatera äktheten deraf och sjelf nämna den som skrifvit de rader jag nyss uppläst. Ludvig XIII fattade lifligt de dokumenter grefven räckte honom och genomögnade dem. Allt är fullkomligt i sin ordning, sade han, handlingarno äro autentiska. Men hvad ser jag? utbrast han plötsligt, i det han blickade på brefvets underskrift, är detta namn herr de Francheterrees faders? — Ja, Sire.