Göteborgsposten – 15 juni 1866, sida 1

AA — ock just för dennas upprätthållande anstränga sig så långt en klok försigtighet bjuder. Resande trån Skåne, hvilkas trovärdighet Jag ej har skäl att betvilla, ha berättat en I tilldragelse på den skånska statsbanan, så märklig, att densammas icke-omtalande i de skånska tidningarne väcker förundran. Skolungdomen från Malmö skulle för ett par veckor sedan företaga en lustresa på jernvägen till en skogstrakt norrut. Då tåget kommit i full fart inträffade att lokomotivets pistonstång sprang sönder, en tilldragelse som tillochmed i England lärer vara ytterst sällsynt och som mekanici anse aldrig böra kunna inträffa. Att den hotande faran icke medtörde någon olyckshändelse, var rent af försynens nåd. Att bantåget kunde stannas, var den kallblodige lokomotivförarens förtjenst. Man kan antaga att denna tilldragelse skulle väckt ett oerhördt uppseende, att en storm af ovilja skulle uppdrifvits mot jernvägstrafikstyrelsen, om det ifrågavarande lokomotivet varit tillverkadt i England; man skulle genast utropat: se der ett bevis som icke kan jälvas på den engelska materielens dåliga, och på den. svenska materielens förträffliga beskaffenhet! Må trafikstyrelsen hädanefter åtminstone taga det till ledning vid sina beställningar!. Nu är likvisst förhållandet, att detta lokomotiv är tillverkadt vid — Motala, och man förtiger hela händelsen. I atbidan på de många tusen resande, som hitväntas, råder här stor brådska så inom som utom hus. Omkring 4,000 rum äro iordningställda för hyresgäster, men dessa låta vänta på sig. kKanske de utblifva?, sucka de, som beräknat göra en god recett. De uteblifva kanske!, säga de, som frukta för höga pris på lefnadsmedlen. I industripalatset arbetas natt och dag. Jag ville ej ens för storkorset at Vasa-orden vara baron Fock en enda dag. IIonom lade de korset uppå. Han har på ett par veckors tid ej haft en timmas ro. IIerr baron! ropar en utställare, ty alla tro att han är stendöf, hvar skall jag stå! Herr baron, vid Gud jag får rum! Herr Baron, jag står i mörkret!! Uerr baron, jag har för mycket dager! Herr baron, jag lider af drag! Uerr baron, jag qvätss af värma! Herr baron, borden äro alldeles för smala för mig — för mig äro borden alldeles för breda o. s. v. Baron Fock har en Jobs tålamod, nej, han har tålamod för tre. Han svarar alla lika vänligt, han tröttnar aldrig, han förgår sig aldrig, ätven då de oförskämdaste anspråk göras. Till tack för allt detta kan han med säkerhet påräkna — otack, klander och tocke der af en hellegion förståsigpåare, som mena att om de fått styra och ställa, så — — ja, då hade det blitvit ypperligt, naturligtvis. Sedan de kuranta riksdagsförhandlingarne i ett stånd — lika godt hvilket — härom dagen voro expedierade, tog talmannen till orda, sägande: Från II. K. H. hertigen af Östergötland, i egenskap af ordförande i den internationela industriutställningen, har en skritvelse ankommit (djup ty stnad), med tillkännagifvande, att för ståndets ledamöter har vid utställningens högtidliga öppnande ett tillräckligt antal platser blilvit afsatta, till hvilka biljotter erhållas (stor belåtenhet i allas anleten) mot — — 4 rdr pr stycke. (Anletena mörkna och man hör ett Så-å-å!). Då nöden är störst, är hjelpen närmast, säger ordspråket, och det bekrättas vid h. teatern. Då Olof Strandbergs herrliga tenor upphörde, greps man at vemod. Då debuterade hr Labatt och gjorde lycka. Nu skall, säges det, ännu en tenor debutera, med ändå vackrare röst, påstå hans vänner. Han skall uppträda i Rienzi. Han är till sin korpus nästan så fyllig som Uddman, men icke så jovialisk på långt när som denne, hvilket icke heller en demagog får vara. Vidare — ty alla goda ting äro tre — har en tredje tenor blifvit i ordets sannaste bemärkelse upptäckt hos en ung trumpetare vid Uplands dragoner, och man tror att hans röst i alla hänseenden skall gå utanpå de begge förstnämndas. Prins —ÖÖÖ ——