Göteborgsposten – 11 juni 1866, sida 2

at att en oväntad förändring var på väg att inträffa i hennes öde. Markis de Tourville visade sig nästan lika otålig som grefven att få slut på den mängd formaliteter som ertordrades innan herr de Valence kunde få medföra sin dotter. Slutligen var Blanche tri och kunde åter inandas den yture verldens lutt. Hon var i det mörkaste och dystraste qvarteret i Nantes, men likväl tycktes det henne att hvarje hus hade en festlig anstrykning och smålog mot henne på vägen. Grelvens vagn rullade bullrande fram öfver de trånga och solkuppbygda gatorna. Blanche fann solkmassans stoj och den lifliga rörelsen omkring henne ytterst angenäma. Säkert, tänkte hon, finnes ingenting mer än sänvelset som kan lära oss till tullo uppskatta värdet af vår frihet. Efter en halftimmas förlopp stannade vagnen framför slottet Bouffay. Grefven som fann att hans besök hos kardinalen voro fruktlösa, att det steg han tagit hos Monsieur ännu ej medfört något resultat, hade erinrat sig att han hade i sina händer en order, undertecknad af Richeliu och bemyndigande honom att anställa en invitation hos baron Franchererne. Han tänkte. oaktadt ändamålet nu ej var detsamma, att premierministerns namnteckning vore en tillräcklig borgen och att denna skulle öppna fängelsets portar för honom. Som han beslutat att träffa Renaud, hade han derföre låtit köra till Bouffay. (Forts.)