Göteborgsposten – 11 juni 1866, sida 2

Senare Post. Medan man ännu väntar på, att det första skottet skall lossas mellan Österrike och Preussen, har vid Donau börjats en kamp, som vittnar om, att det är ett allmänt krig, som Europa går till mötes. Turkiska trupper ha inryckt i Donaufurstendömena, sedan de trängt de rumeniska förposterna tillbaka, och prins Carl af Hohenzollern, Rumeniens nye furste, har i spetsen för hela sin här gått turkarne till mötes. Man betarade i Bucharest, att äfven en rysk arme mycket snart skulle infalla i landet, och denna fruktan är lätt förklarlig; ty det har ej allenast samlats ryska trupper vid Moldaus gräns, utan Ryssland har äfven utan omsvep förklarat, att det tänkte intervenera, så fort Turkiet gjorde det. Constitutionel för i Fredags bebådar, att det ej skall åtgå synnerligt lång tid, innan Frankrike uppgifver sin neutralitet, och denna makt har naturligen länge törberedt sig på att spela en afgörande roll i det nu förestående kriget. I Medelhafvet har samlats en betydlig flotta af de starkaste franska pansarfartyg, och denna flotta skall troligen snart visa sig i Turkiets farvatten. Den rumeniska konferensen i Paris skall snart upplösa sig, utan att ha kunnat åvägabringa en öfverenskommelse. Om de händelser, som i Tnorsdags egde rum i Holstein, erlar man väsentligen detta: General Manteuffel, Preussens guvernör i Slesvig, anlände vid middagstiden till Rendsborg, som vid den tiden var ötvergifvet af de österrikiska trupperna. Redan d. 5 och 6:te d:s hade preussiska armeafdelvingar i massa transporterats söderut och inqvarterats norr om bidern. Kort före bortmarschen från Slesvig utfärdade generalen en proklamation till slesvigarne, hvilken underrättar dem om, hvad som skall ske. Det heter deri, att konungens af Preussen suveränitetsrättigheter till Holstein äro stadda i fara, emedan en landtdag icke kan ensidigt inkallas i ett af hertigdömena, utan i den afsigt att på laglig väg förbereda en gemensam representation af hela det odelade Slesvig-Holstein. Truppernas förläggande till Holstein — heter det vidare — betraktas som en rent defensiv åtgärd. Nästan hela Slesvig är blottadt på trupper, men generalen förklarar sig lita på befolkningen. Proklamationen slutar likväl mindre tillitsfullt med orden: I edert inre råder tvitvel om Preussens makt och vilja; hysen förtroende till dem båda! Från Slesvig erfar man, att städerna äro blottade på trupper, men att en betydlig styrka håller Dyppelställningen besatt. Man saknar, ännu underrättelser om, huru Preussen tänker organisera en holsteinsk regering. Manteuffels proklamation synes dock antyda, att Preussen vill återupprätta en slesvigholsteinsk gemensamhetsregering, eftersom den visar en gemensam representation för båda hertigdömena i perspektiv. Det har förut nämnts, att konung Wilhelm I i Preussen i denna vecka, kanske redan i dag, beger sig till högqvarteret sör den mot Österrike uppställda armen i Schlesien, dit han beledsagas af grefve Bismarck, krigsministern v. Roon och general Moltke. Kronprinsen och prins Friedrich Carl ha redan begifvit sig till sina resp. armåer. De öfriga k. prinsar, som ha något befäl, skulle i Fredags eller Lördags begifva sig till armåen. Före afresan hade det kongl. huset på konung Fredrik Wilhelm III:s dödsdag d. 7 Juni samats till en allvarlig minnesfest vid den afidne furstens graf. Hoforganen Prov. Corresp. bifogar denna notis med följande suck: Måtte den anda, som förde denne förträtflige konung till seger under frihetskrigens stora år, nu äfven ledsaga vår konung och våra prinsar! Man finner af allt detta tillräckigt, med hvilka planer man umgås vid berlinerhofvet. Från Wien meddelas, att erkehertig Lepold afgått till Auspitz i Mähren som befällafvare för s:de armekåren. Kejsar Frans Joseph skall, så snart fientligheterna utbrutit, egilva sig till Prag, der Hradachin (den gamla borgen på Moldaus högra strand) sätes i stånd, för att mottaga den kejserliga sviten. Den österrikiska nordarmåens centrum står mellan Prag och Olmiätz, vonstra flygeln sträcker sig från Prag hän mot sachsiska gränsen och högra flygeln stödjer sig mot den starkt förskansade ställningen vid Krakau. Enligt uppgift i Times, har ryske kejsaren uppmanat Österrike till att förkasta