Göteborgsposten – 11 juni 1866, sida 2

sen i ett cirkulär uppmanat de tyska mellanoch smästaterna att iakttaga neutralitet i det stundande kriget. Huruvida de skola hörsamma denna senare uppmaning, är mer än vifvelaktigt, isynnerhet som Österrike kan ramdraga dena invänningen, att Frankrivelat och vill vända opinionens spets emot )sterrike, för att beröfva det allierade, som ej ilenast skola sätta det i stånd att bevara den bestående förbundsförfattningen emot en äregirig förbundsmakt, utan äfven med framgång kunna möta en annan siendes angrepp, hvilken Frankrike måhända anser sig pligtigt att Det är således antagligt att Frankries föreställning skall verka söga. Med berättigad nyfikenhet och oro afvakta vi underrättelse om det eller de beslut som förbundsdagen nu skall fatta. Österrike vill berga skenet och har enda medlet dertill i sin nu intagna ståndpunkt. Ehuru kampen sålunda de facto inledes vid Elben, anses det dock föga troligt, att någon egentlig kamp skall komma att stånda derstädes. Holstein skall snart vara, om det ej redan är det, besatt af preussarne, Kiel och Altona inberäknade, kanske utan att någon enda blodsutgjutelse förekommer. Augustenburgaren försvinner från skådeplatsen tillsvidare och en militärregering aflöser för någon tid Kielerregementet. Men de oerhörda truppmassor. som under loppet af sista månaden sammandragits på båda sidor om Schlesiens sydgräns, skola nu komma i rörelse. Här måste enligt all sannolikhet den första afgörande sammandrabbningen ega rum. De ocrhörda ansträngningar, som de båda medtäflarne till äfverväldet i Tyskland hafva gjort, för att sätta sina armeer i bästa och starkaste skick, äro en borgen för, att kampen skall bli förbittrad och hårdnackad. Hvad Mellanoch Småstaterna angår, beror mycket på, om de skola vara färdiga att gå i fält, innan Preussen med sina härmassor omspännt hela Nordoch Mellan-Tyskland med sina härmassor och det blir omöjligt tör någon utaf dem att låta sina truppaldelningar stota till en österrikisk armekår. . Från Florens skritves d. 3 d:s: ÅÅterstoden at hofstaten och tjenstemännen i kongl. kabinettet hade redan för flera dagar sedan tillsagts, att hålla sig färdiga till afresa. I går efterm. följde plötsligt befallningen till uppbrott, i det konungen sjelf otörväntadt afreste till Turin. Det säges, att i denna stad ett samiljeråd skall hållas, ur hvilket prinsens af Carignan regentskap torde framgå. Om konungen ännu en gång återvänder till Florens, skall detta i hvarje fall blott vara en Kort påhelsning, ty armån väntar stundligen hans ankomst, och han sjelf är icke mindre otålig än soldaterna. Det stora krigsoch ministerråd, som föregick konungens afresa, bevistades äfven af Ricasoli. Det vill synas som att hans inträde i kabinettet nu är säkert. Man väntar med bestämhet Garibaldi under loppet af denna vecka. Alla underrättelser från Italien gifva vid handen, att detta skall börja sin del af kampen mot Österrike med ett angrepp på Adriatiska Halvets kuster. Italiens plan är, berättas det, att förmå Portens slavoniska undersåter till en resning och genom att ingifva deras kroatiska bröder en liknande upprorisk anda bana väg för en invasion i Ungern, der man räknar på revolutionen. För öfrigt är en mängd kannstöperier i svang angående den närmaste gestaltningen at händelserna och Frankrikes möjliga hållning, hvilken man besynnerligt nog anser luta åt Preussen. Men då det för alla dessa antaganden endast finnes gissningarnes lösa grund, är det bäst att lemna dem ur räkningen, isynnerhet som händelserna sjelfva snart skola tala tillräckligt. Från England skrifves, att, likasomTimes, hafva äfven Daily News och Morning Post hemsökts af politiska nyhetssabrikanter, hvilka al ett eller annat skäl velat föra redaktionerna och allmänheten bak ljuset. Meni båda fallen blef bedrägeriet upptäckt. Morn. Postmottog d. 4 d:s följande understuckna bret med understatssekreterarens namnteckning: Picadilly, Söndags afton Högst ärade! Vi ha mottagit underrättelse om, utt Osterrike och Preussen omsider blifvit eniga. Österrike afstår Holstein till Förbundet och understödjer ett förslag till förbundsdagen, enl. hvilket konungen af Preussen blir utnämnd till hertig af Holstein för everldeliga tider. En del af Nordslesvig återfaller till Danmark. Den schlesiska gränsen beriktigas till förmån för Österrike. Förbundsreformen uppskjutes. Afväpningen vidtages ofortofvadt. Preussen förpligtar sig at lugna — — —