Göteborgsposten – 9 juni 1866, sida 1

Tiderna äro underliga, detta kan icke bestridas, och genomträngd af denna åsigt har! en poet i Malmö Handelsoch Sjötartstidning gifvit sin känsla luft i följande småroliga vers: Underliga tider. Vi underliga tider hafva och nya namn i industrin. Man sopar golf med Piazava och skrifver med Alizarin. Med Chlor man bleker sina väfvar, sitt papper, bomullsgarn och lin, och våra björnar eller räfvar man bäst hehandlar med Strychnin. I bark man tvättar ull och linne och färgar det i Anilin, som rörs i vatten med en pinne och gör kulören skär och fin. På kläder återställes glansen och fläckar borttas med Benzin; af Chloroform förloras sansen och frossan botas med Chinin. Adresser, namn och etiketter man klistrar fast med Gelatin, och ljuset man på bordet sätter af genomskinlig Parafin. I En-tout-cas sig flickan svänger och yfs i yfvig Krinolin, H och lätt man sig i luften spränger : med litet Nitro-glycerin. Dem till vederbörlig snäsning hvilka förmena att konsten att säga fina artigheter efter Gustaf III:s dagar dött ut i Sverige, meddela vi följande slående bevis på motsatsen, hemtadt en loco, som det heter på handelsspråket. En af våra yngre eleganbder promenerade helt nyligen å Stora Hamngatan, artigt konvojerande en gift dam, för hvilken han nyligen blifvit presenterad. Hastigt rullar ett elegant ekipage förbi dem. Uvilket smakfullt ekipage, utropar kavaljeren. — Det roar mig att höra, svarar damen lätt rodnande, ty det är just vårt ekipage. — -Ack, ja, jag kunde just tro det, det är lika vackert som — hela den öfriga familjen, inföll nu hennes följeslagare, under det ett beåtet småleende öfver den atrundade frasen ekte på hans läppar. Vi känna icke om lenna tullkomligt originella artighet gjorde den afsedda effekten, eller tvärtom.