Göteborgsposten – 9 juni 1866, sida 1

VR be 2 RE JE JO URERJ RER 111 föll nu hennes följeslagare, under det ett belåtet småleende öfver den afrundade frasen lekte på hans läppar. Vi känna icke om denna tullkomligt originella artighet gjorde den afsedda effekten, eller tvärtom. Göteborg d. 9 Juni 1866. Notabelt besök. Vår stad lärer innan kort ha att förvänta besök af John Ericsson, n. b. icke vår frejdade landsman i Amerika, utan den monitor, som bär hans namn, och som nyl. anländt till Köpenhamn. Göteborgs Folkskolelärare seminarium. I går på f. m. fortsattes afgångsexamen i nämnde läroanstalt, hvarefter domprosten d:r Wieselgren med ett vackert tal afslutade terminen. Idag från kl. 9 f. m. förrättas allmän årsexamen med seminarii lärjungar, Till ordinarie lärare vid seminarium har ecklesiastik-departementet i dagarne förordnat t. s. öfverläraren, med. fil. kand. J. Y. Pettersson. En ny emigranthistoria. De upprö rande scener, som emigrationssvindeln framkallar, mångdubbla sig. Senast igår hade de som på aftonen betunno sig ombord på engelska ångaren tillfälle att bevittna en dram af det mest skakande slag. Händelsen var följande: En f. d. nämndeman i Ulricehamnstrakten vid namn N. J. Almqvist lemnade för ett par år sedan Sverige, qvarlemnande sin hustru, hvilken ej genast ville följa honom, samt dessutom fyra barn, tvenne gossar och tvenne flickor. At dessa sände sedermera hustrun, på hans enträgna uppmaning, till honom de tvenne gossarne. För en tid sedan återvände han till Sverige och försålde utan ati derom säga till hustrun, hvilken inträdt som elev vid härv. läroanstalt för barnmorskor, en henne och barnen tillhörig gårdsdel äfven som hela makarnes lösörebo, med ett ord allt utom en liten hemmansdel som han ej kunde komma åt. Hon fick underrättelse härom, men på samma gång det ännu mera sorgliga budskapet, att han tagit med sig hennes två återstående barn, hvilka voro utpensionerade på landet, för att med dem resa till Amerika. Hon skref till honom och fick till svar en falsk uppgift om dagen, då han skulle resa. Hon trodde ej på uppgiften och lyckades att af agenten Nelson få reda på att mannen ämnade afgå härifrån som i går. Flera dagar hade han befunnit sig i staden, då hon slutligen igår lyckades råka honom. Hon begärde att få se sina barn. Ja, i afton kl. 8, då ångbåten går, svarade han hånande. Hon besvor honom att i stället sjelf få tölja med barnen. Nej, du ville icke förra gången, blef svaret. Han hade tör öfrigt tagit en annan qvinna med sig. — Hon sökte igår på eftermiddagen polismästaren för att få hans hjelp. Han var icke hemma. Förtviflad gick hon, åtföljd af en väninna, sjelf ned till ångbåten. Der fick hon se sina båda flickor just då de skulle ledas ned under däck. Den stackars qvinnan rusar fram och fattar i dem med en moders famntag hvilken man vill beröfva hennes barn; men bredvid står fadern och söker rycka dem lösa och rundt omkring endast en mängd råa bönder, som taga parti tör honom, amerikanaren, som skall bli dem till hjelp på den nya jorden. Ett ögonblick uppser hon allt hopp, men — då kommer poismästaren, som fått underrättelse om saken och med tvenne polistjenstemän skyndat den rackars modren till hjelp och för att återzifva henne barnen. — Ännu en timma sesare hade de båda små flickornas konvulsiviska -råt, som den upprörande tilldragelsen framallat, icke lagt sig. Göteborgs jernvåg. Från den 1 t. o. o. 8 innev. månad har till härv. jernoch aetallvåg anländt 58,197 ctr div. metaller; nder samma tid utgick från vågen till skepping på utrikes orter 36,632 ctr stångjern, 66 tr knipjern, 4,224 ctr smältstycken, 96 ctr tål, 573 ctr spik och 720 ctr tackjern, samt ill inrikes orter och förbrukning på platsen