Göteborgsposten – 8 juni 1866, sida 1

BE 10 — Pe UHdllstr, BE ore. — Tidningens Byrå är i huset N:o 5 vic — — — T— —— förhandla rörande deras vigtiga angelägenheter, kallas debatten en verldshistorisk händelse, men då små stater länge hålla på med att försöka få sina saker i ordning, kallas det sVrövl. I England har man nu fyra eller fem gånger efter hvarandra förgäfves sökt att få parlamentsreformen genom, och det af den närvarande regeringen framlagda förslaget har redan gifvit anledning till en otrolig mängd tal, det är den verldshistoriska debatten. Här i Danmark ha vi tillbragt tiden sedan hösten 1864 med förhandlingar om att få de båda författningar, med hvilka vi dväljas, sammansmälta till en, och vi stå just i dessa dagar i begrepp att skola taga det sista steget på denna långa och besvärliga väg; det kalla våra vänner och fiender, ja, äfven vi sjelfva, för Vrövl. Så går det alltid med de små. De kunna icke tillåta sig hvad som prisas och beundras hos de stora. Men det finnes äfven en annan skilnad, som icke får förbises. Af de stora folkens förhandlingar, hvilka ledas af deras största förmågor och mest lysande talare, lärer verlden, och ideerna göra framsteg. Småfolken få vara belåtna, om de kunna följa bakefter, och deras flesta stora män, äfven om de kunde höras och förstås, bli helt små bredvid de kringstående jättarne. Det finns dessutom äfven en annan sak, som icke bör glömmas. England har en god och tillfredsställande författning, hvilken visserligen kan förbättras, men likväl uppfyller alla rimliga fordringar och icke splittrar landets angelägenheter mellan flera törsamlingar. England har derför tid att vänta, det behöfver icke förhasta sig. Hos oss är det annorlunda. Vårt närvarande författningstillstånd är ej tillfredsställande; några ärenden tillhöra riksdagen, andra, och detta de vigtigaste, lyda under riksrådet; i hvarje ögonblick är här val till den ena eller andra församlingen, än är riksrådet samladt, än riksdagen, än båda på en gång — det är ett fullkomligt virrvarr, kostsamt för landet, besvärligt för regeringen och folkrepresentanterna, förstörande för sakernas gång, tröttande för befolkningen, ödeläggande för allmänandan. Derför ha vi ej tid att vänta så som England. Då valen till riksdagen nu synas bibehålla den nödiga majoriteten och riksdagen derför antagligen för tredje gång säger ja till det hvilande grundlagsförslaget, då skola vi om c:a två månader vara fullt färdiga med hela författningsfrägan. Då skola vi ha blott en grundlag och en representantförsamling, omfattande alla statens angelägenheter, små och stora. Riksdagen skall då hafva tillräckligt af att komma tillsammans tre eller fyra månader hvart år, och den politiska jordmånen skall få den hvila, hvarförutan den icke kan bära någon god säd. Skulle deremot grundlagsförslaget emot all förmodan förkastas, då skulle dess förkastande vara detsamma som det nuvarande invecklade tillståndets förlängande på obestämd tid och hela den olyckliga författningskampens förnyande. Andra folk, som endast ytligt känna våra angelägenheter, tro att vi slita upp oss sjelfva i Vrövl och inre partistrider. Det finnes inom landets gränser de, som mena detsamma, kanske äfven de som önska att striden skall fortsättas, i hopp om att friheten derigenom skall reda sin egen graf. Hela Europa står f. n. under vapen, krigets flammor kunna utbryta i hvilken stund som helst, och det ögonblick kan snart komma, då utlandets föreställningar om våra inre förhållanden kunna få en praktisk betydelse. Må derför vår författningsfråga lösas och våra politiska män kunna rikta sin nppmärksamhet mera uteslutande på andra och vigtigare angelägenheter! Det har varit fråga om, att konferensrådet Kranold skulle afgå från sin befattning som chef för k. teatern, Nu höra vi, att H. M:t konungen förmått K. att återtaga sin afskedsansökan. Ärbetareföreningen af 1860 tänker att i slutet af Juli månad företaga ett kort be