Göteborgsposten – 8 juni 1866, sida 1

Michel omtalat för Renaud, då han besökte denne i hans fängelse. Då de båda adelsmännen kommit hem betraktade grefven noga den värja de bemäktigat sig och blef tankfull. Han lemnade den derefter till M. de Tourville. — Känner ni denna värja? frågade han. Markisen tog den och betraktade den noga i sin ordning. — D. 5 Juni 1595! utropade han förvånad. Det är verkligen den! hvad betyder? ... — Jag begrager mig således ej, återtog grefven. Äfven ni igenkänner den? — Det är vicomte de Valencås värja, jag igenkänner den bestämdt. Men huru kommer det sig? ... — Jag vet det ej. Denna hemlighet måste dock snart bli klar. Jag hoppas att få lösning på gåtan då den estafett jag väntar från Paris anländer. Låt mig emellertid dessförinnan erinra er om de sorgliga förhållanden under hvilka min stackars bror förlorade lifvet. — Uvarför uppväcka dessa bittra minnen? Då ni kom till mig, herr markis, yttrade ni: låtom oss söka tillsammans. Jag söker nu med er. Och jag börjar tro att jag för min del varit för högdragen och brutal och att ni ensam varit klok och rättänkande. — Emot herr de Francheterro? — Alldeles. Om jag uppväcker dessa bittra minnen som ni sjelf har kallat dem, är det blott för att i denna sak komma till sanningen, hvars bittraste fiende jag fruktar att jag hittills visat mig vara.