Göteborgsposten – 8 juni 1866, sida 1

— Ni erinrar er äfvenledes att min bror, såsom en sannskyldig yngre son i en familj, omfattat vapenyrket och att han gjort sin debut med glans. Den tillgifvenhet konungen hyste för honom tillät honom blott sällan komma till oss, och de besök han gjorde voro aldrig långvariga. Året 1599 tillbragte han dock helt och hållet i vårt sällskap och i ert slott. Det varsom ni minnes vid denna tidpunkt som Jeanne blef sjuk och så envist måste hålla sig i sina rum att vi blott ytterst sällan sågo henne. — Ja, jag erinrar mig det, mumlade herr de Tourville sorgsct, och det är just derför att herr de Francheterres födelse inträffade under deder omständigheterna som jag måste erkänna ... att allt förenar sig till hans fördel. — Di Jeanne dog, den 4:de Oktober följande år, var vår sorg stor; er var stormande, min lugn men bitter, min brors tyst men tärande. Några dagar senare kallade Henrik IV honom till sig och han reste, förande sin sorg med sig. Han syntes lycklig att få störta sig i en ny feberaktig verksamhet. Sedandess har hvarken ni eller jag atersett honom; ty tre månader efter sin ankomst till hofvet dukade han vid knappt fyllda tjugosex års ålder under för följderna af ett sår i en duell i hvilken han hade den goda rätten på sin sida. Tjugo gånger har jag sedan af ögonvittnen låtit mig berättas de minsta omständigheterna vid denna olycksaliga duell. Ni vet att marskalk Biron konspirerat mot konungen tillsammans med Savoyen och Spanien. Henrik IV