Göteborgsposten – 8 juni 1866, sida 1

Bref från Amerika, (Korrespondens till Göteborgs-Posten). New-York d. 18 Maj 1866. En utförlig beskrifning öfver en resa hit torde vara af intresse och gagn för de af mina landsmän, som efter mogen öfverlåggning ämna företaga en sålan. Snabbaste och billigaste vägen är öfver Hull ych Liverpool, och bör den resande för sådant ändamål vända sig till hr Fr. Nelson i Göteborg för erhållande af biljett för hela vägen hit Ur N. är igent för det härstädes bäst rekommenderade Emizrantkompaniet, och jag har sjelf erfarenhet af detta kompanis reela behandlingssätt. Emigranten gör klokast uti, och undviker allt besvär, om han, då han köper biljetten i Göteborg, på samma gång erlägger liqvid för de matkärl, knij, gaffel och sked samt den liggmadrass som nödvändigt måste medföras på resan. Allt detta kostar tillsammans 4 å 5 rdr svenskt riksmynt, och emigranten erhåller då dessa saker af kompaniets agent i Liverpool då han skall stiga ombord på ångbåten som skall föra honom hit; med kost får emigranten hålla sig sjelf till Liverpool. Alla emigrantens kostnader för en resa hit genom ofvannämnde kompani behöfver ej öfverstiga 150 rdr svenskt rmt. Färden till Hull tillryggalägges vanligen med ångbåt på c:a 60 timmar, och får emigranten tillbringa denna tid antingen i lastrummet eller på fördäcket samt på en af dessa platser söka sig hviloplats bäst han kan, ty al folket ombord göres icke det ringaste för emigranterna, med undantag af att en eller annan knuffning eller att någon dundrande tillrättavisning vankas, ifall emigranten någon enda tum skrider öfver den för honom af besättningen i nåder utstakade plats, hvilken sannerligen ej är för stor. En verklig grace är det om kocken tillåter någon af emigranterna inträde uti salongen för att intaga någon förtäring, vare sig mat eller dryck, hvilket väl dock borde tillåtas då emigranten är snyggt klädd och ordentlig, helst han ganska väl kan behöfva något att styrka sig med under färden öfver Nordsjön. Då jag i sällskap med några landsmän förliden höst reste med ängf. Oder till Hull, inbjödo vi 2:ne snyggt klädda andra landsmän, som ämnade sig hit och hade sina platser i lastrummet, att hos oss uti 2:dra salongen intaga litet varm soppa; detta beviljades endast derigenom att vi bjödo kocken på brandy. Vid ankomsten till Hull kringsvärmas emigranterna vanligtvis af flera stycken tjenstvilliga agenter, bvilka alla säga sig vara ombud för just det bolag af hvilket emigranterna hur biljett och erbjuda sig att skaffa deras saker i land, logis, både godt och billigt, samt att transportera dem och deras saker till jernvägsstationen etc. etc. För dessa Åtjenstvilliga menniskor böra emigranterna noga akta sig, ty det har inträffat att sadana personer sträckt sin tjenstaktighet så långt, att de för alltid befriat emigranterna från allt besvär med sina reseeffekter; emigranterna böra derföre icke lemna fartyget förran en person (vanligtvis en svensk) frågar högt ombord om der finnes några svenska emigranter, samt om de medföra något bref ifrån hr Nelson till — — — (jag har förglömt firmans namn), och då alltid någon af emigranterna medför ett sådant bref, så kunna de lätt af brefvets utanskrift se om detta är den rätta agenten, och i så fall med fullt förtroende öfverlemna sig och sitt gods till honom, som ordentligt och utan att affordra emigranterna den ringaste afgift, ställer om att deras saker blifva undersökta af hrr tulltjenstemän, hvilka kommit ombord så fort fartyget lagt till, samt att emigranterna och deras bagage blifva transporterade till jernvägsstationen, lemnar dem jernvägsbiljetterna, med ett ord, ombesörjer allt för dem. Emigranterna böra af tobak och spirituosa icke medföra mera än 1 (b. af det förra och en butelj af det senare, ty hvad derutöfver finnes fråntages emigranten af tulltjenstemännen, hvilka på grund af engelska lagarnes stränghet i detta afseende äro mycket noga vid visitationen. Transporten från ångbåten till jernvägsstationen sker på så sätt, att emigranterna till ett antal af 10 — EE